Förlåt att jag är osocial!

Jag är inne i en period (?) där jag har det väldigt jobbigt socialt.
Jag vill men pallar inte umgås med folk.
Inte ens de jag tycker om.
Avskyr när det plingar eller knackar på dörren,jag får direkt en klump i magen.
Och det blir bara jobbigare när folk inte förstår,när de så gärna vill komma och tycker det är tråkigt att jag inte pallar det.
Får dåligt samvete gentemot dem.
Och jag får dåligt samvete gentemot Majki,känner mig som en pissig flickvän som inte kan ha den där spelkvällen med vännerna eller ta den där fikan med de andra vännerna.
KUK!
Jag menar självklart inget illa,jag tycker om er men orkar oftast inte umgås.
Jag går helst inte ut heller om jag inte absolut måste.
Hoppas verkligen detta är en period och att den går över snabbt,för jag orkar inte vara sån här.
Visst,jag har det alltid jobbigt socialt men nu är det fan inte lustigt.
Vissa dagar kan det gå aningens lättare,de dagarna uppskattas.
Idag är inte en sån dag.




Jag är så otroligt stolt över mina kids,de är väldigt sociala framåt.
Det är så underbart att se att de kan vara såna trots att de har en mor som är tvärtom.
Har alltid fått beröm för hur bra mina barn är på det sättet.
*Stolt mor*

Uhh,var bara tvungen att ventilera lite.

Sitter och dricker kaffe...Dåligt samvete.
Majki är borta hos några gemensamma kompisar till oss,jag skulle joina efter min tupplur men ångesten tog över.
*känna sig dålig*
Majki försöker förstå men han kan inte riktigt,jag begär heller inte att han ska förstå.
Han vill att jag ska försöka och det gör jag...hela tiden,så mycket att jag mår dåligt.

Nej tillräckligt med ångestprat....
//HellA

Här kommenterar du:
Skrivet av: MansonDust ~ en mammablogg om barnmode

Jag är precis likadan, hela tiden, varje dag, året om.. Som tur är så är K likadan, om inte värre. (så han förstår när jag vill sitta själv i en hörna hehe) Men han jobbar ju bland människor så han måste. Vi båda vill typ krypa längst listerna & smyga när det knackar på dörren, haha. Vi har aldrig folk här om vi inte mååååste. Dock har jag mist många vänner pga detta, för folk förstår inte.

Svar: Det jag är rädd för.Att till slut vara helt ensam :(
Starsprinkle

2012-10-13, kl 17:46:27
URL: http://www.mansondust.nu
Skrivet av: C

Låter inte helt ok....vad kan man göra åt det?
Förövrigt heter det asocial och inte osocial...

Svar: jag vet faktiskt inte riktigt.Terapi kanske?
Ahh,det har du ju helt rätt i. :)
Starsprinkle

2012-10-13, kl 18:18:51
Skrivet av: MansonDust ~ en mammablogg om barnmode

Ja, risken finns.. men samtidigt blir det värre ju mer press man har på sig, tycker jag. Om jag känner att jag måste vara social, då blir jag bara mer "nej låt mig vara!". Jag hade lätt kunnar vara ensam, helt ensam - jämt. Haha.. knepigt att jag skaffat 4 barn. :-d

2012-10-13, kl 20:44:42
URL: http://www.mansondust.nu
Skrivet av: anders

låter jobbigt ju jag har det nog bra förstår jag ..trivs lika bra helt ensamm som i stora folksammlingar så jag ska inte komma med några råd för jag kan inte sätta mej inn i hur det är .....kanske blir bättre om du tvingas välja mellan att ummgås med EN idiot eller flera snälla mäniskor .....ska jag komma inn ? ; ))))#

2012-10-13, kl 20:50:28
Skrivet av: M.

Vet hur du menar. Jag har också en sådan period nu när allt bara är jobbigt och jag vill stanna inne hela tiden. Jag har fått extrem social fobi sista tiden. Och snart är jag färdigutbildad socionom..Hur tänkte jag här? Folk säger att det blir bättre av att utsätta sig för det även om man inte vill för att man till slut ska kunna träna upp det. Men just nu känner jag mig som ett hopplöst fall.. Har du några tips? Vad gör man när man tror att man helt tappat förmågan att konversera och umgås med andra?

Svar: Det har jag med alltid fått höra - att utsätta sig för det.Och det hjälper många ggr men det verkar inte funka särskilt bra när det gälöler social fobi har jag märkt.
Ibland kan det helt enkelt bli för mycket känner jag och då tycker jag iaf att man ska backa lite och bara vara ifred,umgås med sig själv,om man nu vill det.
SAen tar man nya tag så snart man är redo :)
Starsprinkle

2012-10-14, kl 00:12:32
Skrivet av: Angelica

Jag tycker du är fantastisk, du kan erkänna att du mår dåligt och inte alltid är på topp!
Jag känner oxå ibland att jag vill gömma mig för omvärlden, nu mår jag inte psykiskt dåligt men det fysiska gör att jag inte alltid orkar vara social heller!
Har nog förlorat dom runt mig som jag trodde var mina riktiga vänner pga det!
Men kan dom inte acceptera mig för den jag är o hur jag mår så är det väl skit samma!
Jag trivs bäst med mina barn och när jag umgås med min kärlek...

Behöver man vara ifred o må dåligt måste man tillåta sig själv att göra det, det är bara du som vet vad som får dig att må bättre!
Men putta inte undan dom som älskar dig utan förklara istället!

Jag pratar massor med min gubbe för att han ska förstå hur jag mår när jag är off och låg emellanåt!!

Kram till dig!!!

Svar: Åh kram till dig med!
Starsprinkle

2012-10-15, kl 09:30:50
URL: http://Alltforforaldrar.se/jejjan
Skrivet av: MansonDust ~ en mammablogg om barnmode

Jag hade mycket mer social fobi förr, men jag utsatte mig själv för olika situationer & idag känner jag inte att det är JOBBIGT eller ångestframkallande av det, som förr. Men jag känner ändå en avsmak för folksamlingar eller folk öht. Bara att ha besök 1-2 timmar är jättepåfrestande rent psykiskt, trots att själva besöket var trevligt/jag tycker om personen osv. Men det tar så extremt mycket energi att jag är helt slut efteråt, så jag avstår hellre då.

Svar: jaa precis så.Jag är efteråt helt slut,det kräver så otroligt mycket energi.
Starsprinkle

2012-10-15, kl 18:48:07
URL: http://www.mansondust.nu


Kommentera inlägget:

Namn:
Här ofta?

E-mail: (publiceras ej)

Hemsida/blogg:


:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0