Äckelhormoner.

Nu blir det ett sånt där gnälligt inlägg så läs inte om du som jag lätt "smittas" av andras dåliga mående.

Det är både "a blessing and a curse" att vara överempatisk,som min förra psykolog sa att jag är.

Pmdd/pmds som är boven,jag måste nog skaffa hjälp för detta.

De senaste åren har det bara blivit värre nämligen.

En vän med samma skit berättade att det finns nån medicin som gör det lite lättare,som man bara tar när det är dags.

Det har hjälpt henne,inte helt men det har tagit bort det allra värsta som jag fattade det iaf.

När jag är sån här pallar jag inte umgås med någon,varken flatorna eller t.ex om min mor eller bror kommer hit.

Jag är jättedeprimerad,känner mig totalt värdelös och blä.

Jag är helt sanslöst trött,skulle kunna sova hur mycket som helst.

Jag är väldigt lättirriterad och kan tända till för små skitsaker.

Har gråten i halsen hela tiden.

Varken vill eller orkar göra något.

Är allmänt bitter.

Bla bla bla,listan kan göras ännu längre,men det får räcka så.

Helt sjukt att hormoner kan skapa sånt kaos inuti.

jag blev lite förvånad över att de tog upp pmdd på föreläsningen om depression för lite sen,visste inte att det klassades som det eftersom det inte är konstant liksom.

Har försökt sysselsätta mig med något annat än att sitta klistrad i soffan vid tvn,så jag har ägnat mig åt att färglägga.

Det har jag aldrig slutat tycka om,gjort både som barn,ungdom och vuxen.

Hittade lite roligare bilder som jag skrev ut.

Har tänkt skaffa mig någon av alla hundratals "målarböcker för vuxna" länge men har inte hittat någon som helt fallit mig i smaken.

Mitt mående blir ju inte ett dugg bättre av att jag och Pappa bråkar.

Ugh,snacka om fel tillfälle...

Nu ska jag äta Dubbelnougat och se om det finns nåt bra på tv.

//HellA

Älskar att färglägga! Här där vi bor färglägger barnen olika påskmotiv som man sedan lägger godis, viker till ett brev och delar ut till kompisar istället för att "gå påskkärring". Min mor är manodepressiv och förra påsken var hon i en hög period. Då tycker hon att allt är bra, startar 100 projekt, gör av med pengar, äter inte, sover inte osv. Jag får då bli hennes mamma under denna period och får försöka se till att hon åtminstone äter. För hon har inga hungerkänslor eller trötthetskänslor då. Hon bara går och går och går för att sen plötsligt tok krascha och sen bli "normal" igen. Att färglägga påskbreven det året var det enda sättet för mig då att stänga av allt. Då var jag bara fokuserad på att färglägga och allt annat var som borta 😄

Kommentera inlägget:

Namn:
Här ofta?

E-mail: (publiceras ej)

Hemsida/blogg:




Kommentar:
Ta dina negativa kommentarer & tryck upp där solen inte skiner. Puss/ HellA