Hon säger att hon vill dö.
Det har jag nu och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det faktiskt.
Visst,när man är tonåring och har så mycket hormoner i kroppen så man knappt vet vad man vill och därmed häver ur sig såna saker,eller om man är väldigt deprimerad....Det är en sak.
Men när ens 6 åriga dotter säger det,då är det annorlunda.
Jag har inte vart med om det innan.
Spike sa aldrig något sånt när han var mindre.
Igår kom det första gången.
Då var hon arg över något,jag minns inte riktigt vad.
Men så hade hon krupit in under sitt skrivbord,jag lät henne sitta där ett tag för ett lugna sig sen gick jag in,hukade mig och frågade vad som var på tok etc.
Till svar fick jag att hon hatar sin familj och att hon vill dö.
Sen började hon prata om att hon vill vara med Zora och Maries hund Elsa som är död osv osv.
Ikväll kom samma sak.
Då för att hon blev arg på Spike.
Så hatade hon oss,ville dö,flytta hem till sin pappa och hela alltihopa.
Här hemma pratar vi öppet om allt,inget är tabu.
Har de frågor,funderaingar etc om döden som i det här fallet så svarar jag i den mån jag kan.
Men fan,detta gjorde mig lite ställd faktiskt.
Frågan är....ska man lägga någon vikt vid det eller inte?
Mår hon dåligt psykiskt eller har hon kommit på ett nytt sätt att få uppmärksamhet?
Svårt,svårt.
Över till något helt annat.
Bror Micke kom igår,Majki likaså.
Mycket trevligt. :)
Imorgon ska vi börja förbereda julmaten,en del av den iaf såsom frestelse och köttbullar.
Måste ta upp granen ur förrådet också.
Detta är första året jag tatt sån tid på mig faktiskt.
Och slå in klapparna kan ju vara bra att göra också,har bara slagit in två styckna och det är godis till katterna,haha.
Nu ska jag ta en lussekatt som jag bakade förut,omnomnom
Min dotter på 7 år sa hela tiden så förr då någon varit dum mot henne . Vi märkte till sist att hon tyckte synd om sig själv och sa så bara för att man ja ska tycka synd om henne och då fick hon den uppmärksamhet hon ville ha :) det är så mycket som händer i kroppen på dem då dem växer så det ploppar ut en massa ord ur dem.
Hej! Hella. Min son sa oxå ofta att han ville dö när han var arg el ledsen el vad det nu var. Det började nog i 6 års åldern med avtog sedan i kanske 8års åldern.
De har väl då i den åldern det upptäcktes att det är ett ord som får reaktioner.
Jag tyckte inte alls om när han sa sådant. Vi är en kristen familj så vi pratade då med honom runt om kring döden o så vad som står i Bibeln om att vilja dö.
Nu vet jag att ni inte är kristna. Du kan nog prata med henne på ditt sätt och berätta tex hur ledsen du skulle vara om hon skulle dö.
Kanske är det många funderingar kring döden som kommer i den ålder .
Hella jag älskar din blogg och önskar att du kunde uppdatera den lite oftare 😜. Jag önskade verkligen att jag själv var så där öppen och fri som du verkar vara.
Tänk om jag bodde i Hallstavik ( visst är det där du bor? Fick hjärn släpp) då skulle jag tvinga dig o bli min kompis tror ja:-P . Du verkar vara så rolig o vara med.
Jag tror inte att man ska lägga all vikt på just att hon tar upp döden. Det är ett laddat ord som vuxen men som barn har man inte samma grepp om det heller.
Enya kör med att hon vill dö när hon är övertrött,frustrerad och arg. Tror det är en 6årsgrej. Jag brukar fråga varför hon säger/känner så och får oftast till svar att hon inte vet, att hon är arg bara.
Tror inte du behöver vara orolig.
God Jul!
Här hemma har samma sak hänt med både våran son på 7 och dotter på 9. Det ända vi då gjort när dom sagt att dom vill dö eller inte leva mer är att visa att vi blir väldigt lessna över vad dom säger. Det brukar hjälpa och dom verkar förstå att dom sårar. Och sen visar det sig att det är grodor som bara kommer ur dom.
Jag skulle nog inte ta allt för allvarligt på det. Men tydligt visa att så säger man inte för att det sårar massa.
Och sen givetvis inte bara avfärda det utan fråga då och då hur dom mår och om allt är bra på Skola fritids.
Med dottern så visade det sig att det va en kille som va riktigt elak och hon vågade inte säga nått hemma om det för då skulle hon anses vara en skvallerunge i skolan. När hon väl fick ur sig det och skolan tog tag i det så slutade även vissa problem hemma.
Som tidigare nämnt så tror jag också att det är något som tillhör åldern, barn i den åldern funderar över döden. Barn kan inte heller som vi vuxna förstå hela innebörden av döden, för dem är döden ofta inte lika med slutet. Död och fantasi går hand i hand. Hon kanske har hört nån annan sagt så och provar att säga det hon med?
Gumman det där känner jag så väl igen. Benjamin är likadaaan.. Likadant här hemma inget är tabu & vi pratar om allt.. jag va likadan när jag va liten .. men det är ren uppmärksamhet som dem strävar efter när något inte går som dem vill.. när dem säger en sådan sak vet dem om oftast att dem får mycket uppmärksamhet .. så kan jag tänka mig att det är iallafall ... Och i den åldern börjar dem ju undra saker och samtidigt inte riktigt förstå ..
