Snälla vänner,försök att inte ta det personligt när jag inte hör av mig.
Jag ber er!
Det har inte med dig som människa att göra,inte ett dugg.
Jag tycker om och uppskattar alla mina vänner jag är bara så otroligt dålig på att höra av mig.
Det betyder inte att jag har något emot dig,jag lovar och svär!

Har fått frågan "vad ska du ha en telefon till,du svarar ju ändå aldrig" ett antal gånger.
Jag får ångest av att prata i telefon,med undantag för Majki och mamma.
Varför vet jag inte,men så är det.
Jag ringer inte ens till min egen bror och det brukar han skälla på mig för.
Därför är sms typ världens bästa uppfinning.
Älskar sms!

Jag går inte ens hem till Marie som bor i porten bredvid mig.
Men hon förstår mig,hon är så underbar,så hon kommer alltid hit istället.
Hon dömer mig inte.
Det finns undantag,det kan hända att jag har världens bästa dag och mår awesome (extremt ovanligt dock) och då kan jag gå till någon.
Jag är inte en social människa.
Jag klarar att umgås med folk någon timme eller två,sen blir det för mycket,då förvandlas det trevliga till något jobbigt,när jag blir irriterad och trött istället.
Jag vill inte vara sån här,det är inget jag valt själv.
Jag vill kunna vara som de i tv-serien "Vänner",de har det så jäkla bra,umgås med varandra hela tiden och älskar det.
Oh fy fan,nu blev det 4 'jag' på raken i varje ny mening ;)

Förstår att folk kan tröttna när man inte hör av sig.
Men är man riktiga vänner spelar det ingen roll om det går jättelång tid mellan varven,det tror jag iaf.