Några frågade varför jag inte gick sexan,kändes lättare att skriva här än att försöka förklara i kommentarerna :)

Jo,när min mormor dog i årskurs 5 så var jag ju självklart ledsen.
Vi hade väldigt nära kontakt.
Stannade hemma som man vanligtvis gör när någon närstående dött,men sen klarade jag aldrig att gå tillbaka.
Tröskeln blev bara högre och högre.
Det är en lång historia som jag inte orkar dra,inte för det är psykiskt jobbigt utan för det blir så förbannat mycket att skriva.
Soc kopplades iaf in och de satte mig på ungdomspsyk i 5 veckor vilket inte hjälpte ett skit men jag trivdes superbra där :)
Skulle sen börja sjuan men det gick inte heller,det bara tog emot något så fruktansvärt..obeskrivligt.
Jag ville gå om sexan i en annan skola,bad om det och det gick bra.
Fick börja på kyrkskolan (ej kristet) och där gick jag väl några månader iaf men gick aldrig ut sexan.
Sen gick jag lite i sjuan och lite i åttan sen födde jag Spike.

Ja,typ så.
Senare gick jag dock på IV och där lyckades jag gå tillräckligt länge för att få betyg.
Så jag har trots allt grundskolebetyg,alltså i matte,svenska & engelska.
Bättre än inget.

Sitter och avnjuter en mugg kaffe efter att ha plockat,grejat,dammsugit,skurat golv och fan vet allt.
Det luktar ljuvligt av jordgubb i lägenheten av doftljus jag köpte igår på Dollarestore och strax ska jag hoppa in i en skön dusch.

Just ja,har kokat ben oxå som jag ska använda till smycken,kommer bli awesome :)