Hör & häpna.
Umgicks med min pappa!
För kanske 3 veckor sen eller nåt sånt såg jag pappa när han skröpplade runt med sin rullator.
Jag tänkte att - nu jävlar ska jag gå fram och hälsa.
Jag gick fram,gav honom en kram och sa hej pappa.
Han blev nog rätt paff och stirrade mest på mig.
Påpekade mina horn och sa att nu skulle han gå på cirkus och titta på horn-per.
Oh well,det blev inte den reaktionen jag hoppats på.
Sen förra veckan ringde han min mor och tyckte vi skulle ta en fika snart allihopa.
Inklusive mig.
Wow liksom,jag blev ställd.
Kunde det vara möjligt att min pappa vill gå vidare.
Så igår kom han en snabbis.
Drog med mig morsan ut så satt vi ute och surrade lite.
Ni som inte känner mig far,han är extremt speciell.
Gammal grinig gubbe typ.
Han passade på att gnälla över hur tjock jag blivit,mina horn och mitt fula hår.
Han kommer aldrig förändras,inte en gubbe på 76 år liksom.
jag får köra hårt mot hårt helt enkelt och gnälla på honom med.
Jag saknar ju trots allt min pappa.
Vill ha tillbaka pappa i mitt liv.
Han är så pass gammal nu,vill inte att gubbfan ska gå och dö så ångrar jag resten av mitt liv att vi aldrig slöt fred.
Svårt att förklara allt men oh well.
Ett steg i rätt riktning iaf.
Känns rätt bra.
Sunda tankar. Har ni aldrig haft kontakt? Växte du inte upp med honom?
Alltså jag fascineras så mycket över dig. Vi lever typ sjukt olika liv på utsidan men så verkar vi vara mer lika i tankar och värderingar än vad jag är med alla andra i min omgivning som lever väldigt likt mig.
Jag är speciellt imponerad över hur du verkar våga vara förälder och hur du stöttar och hjälper och visar riktig omsorg för dina barn. Så jävla fint att jag blir tårögd. (haha, men allvarligt)
Kram!
Jag brukar tänka att ibland måste man vara den "större" människan som släpper det som varit och tar tag i framtiden. Starkt gjort med farsgubben Hella! Man har ju bara en familj :-)
