Hade sån ångest natten till idag.Låg i flera timmar o bara försökte fokusera på andningen så det inte skulle bryta i en ordentlig panikattack vilket var nära.Till slut lyckades jag somna.Kan inte sluta tänka på pappa.Önskar så att jag fått ta farväl och tala om hur mycket jag älskade honom trots all skit vi gått igenom.Mått skit halva dagen...påtaglig ångest och vart apatisk.Under eftermiddagen skulle vi knalla bort till pappas lägenhet och möta upp min syster.Jag ville mest krypa ur mitt eget skinn innan vi kommit dit.Hade svårt att andas.Men det lättade efter en stund.Jag grät...och grät..Det var så skönt att få lätta på trycket.Inte kunnat gråta förräns nu.Hjärtat blev lite lättare och jag kunde andas.Kändes konstigt att glo runt bland pappas grejer...han var ju inte där.Min syster frågade om jag ville se bilder då han somnat in och det ville jag.Lilla pappa, han såg ut att vara 100 år gammal, kritvitt hår och insjunken.Han dog lugnt.Han hade tagit 3 djupa andetag sen var han på andra sidan.Så det kändes skönt att veta.Han var riktigt dålig där på slutet och han valde att dö hemma.Nu har han inte ett dugg ont.Förhoppningsvis busar han med Zora nu :)Det var så symboliskt...När jag stod i vardagsrummet hos honom o balkongdörren var öppen.Så kom en liten fågel, satte sig på räcket och bara tittade på mig en stund innan den flög vidare.Lilla pappa.Den mest envisa gubbe som fanns.Aldrig i hela mitt liv träffat en gubbe som vart så envis o jävlig.Men trots allt var det min pappa o jag älskade honom.Jag o lillebror plockade med oss lite smått vi ville ha.Några foton och småprylar.Sen ska vi väl hämta nåt mer vid ett annat tillfälle.Har vart utan ångest resten av dagen...hur skönt som helst.//hellA
