Idag var det dags för pappas begravning.
Jag var inte något nervös alls igår och egentligen inte idag heller,iaf inte flr själva begravningen.
jag var mer nervös för att träffa släkten.
Syskon och annan släkt man inte sett på länge och som man egentligen aldrig pratar med tråkigt nog.
Morsan åkte ut till kyrkan med min bror från Sthlm o Spike & jag åkte med min brorson Jens.
Stannade först till vid blomsteraffären för att köpa rosor att lägga på kistan sen vidare ut till sockenkyrkan.

Kändes så overkligt att veta att där framme i kistan,under bårtäcket,där låg min pappa.
Helt kall och död.
Kan ännu inte fatta det.
Kommer aldrig mer träffa på honom ute,aldrig mer höra hans gnällande på mig,aldrig mer lyssna på hans snuskiga skämt.
Konstigt,mycket konstigt.
Tar nog sin lilla tid innan man lyckas smälta det.

Anyhow.
Begravningsceremonin var jättefin.
Stämningsfulla låtar som passade bra in.
Det blev massvis med tårar,grät o grät & det var så befriande.
Nu efter känns det liksom fridfullt inuti på något sätt.
Jätteskönt men samtidigt sköljde en enorm trötthet över mig,daamn.
Nu kan jag gå vidare.
Vet att pappa har det bra nu och han håller säkert ett öga på Zora <3