Pappa,idag skulle du fyllt 80 år.
Gamla pappa.
Minns när jag som liten tyckte det var lite pinsamt att min pappa alltid var äldst,det växte jag dock ifrån sen o tyckte det var lite roligt ändå.
Minns också när du och jag var iväg till pizzerian när jag var kanske 7-8 år nånting och pizzakillen sa - 'åh,jag ser du har barnbarnet med dig idag' och du bara -'nä,det är min dotter'.
Haha,gamla gubbstrutten.

Jag saknar dig,varför vet jag egentligen inte eftersom du mest käftade med mig o sa elaka saker,iaf de senaste åren.
Jag är fortfarande besviken på att du inte lät mig komma hem till dig för att ta farväl där när slutet var nära.
Men vet du vad som gjorde sanslöst ont?
Det var att läsa i dina papper,att se med din skrivstil de orden du skrivit...Att varken jag eller Björn (med flera) skulle få komma på din begravning.
Bara att skriva detta gör att jag fortfarande får en klump i magen.
Trots att vi var osams,hur kunde du skriva så?
Jag gjorde så mycket för dig pappa,kunde du inte se det?
Glömde du det?
När du hade ramlat o brutit revben som punkterat lungan,vem tog hand om dig då?
jo jag.
Du ringde mig när du behövde hjälp,till och med om du bara var törstig och ville ha ett glas saft.
Jag tvekade inte en sekund,släppte det jag höll på med för att komma och ge dig saften så du skulle slippa ligga där törstig i sängen.
Diskade av lite,plockade och grejade.
Såg till att du hade det bra.

Men jag har förlåtit dig.
Tror jag iaf.
För jag är inte längre arg.
Jag kan ändå se tillbaka på alla bra,fina stunder vi haft.
Det kanske är det som gör att jag saknar dig?

Jag vet att du har det bra nu,du kämpar inte längre med diverse.
Och jag kan nästan slå vad om att du håller ett öga på Zora,vet hur älskad hon var av dig.

Grattis pappa,jag älskar dig <3