Panikångest.
Låg med panikångest till och från i nästan 2 timmar natten till idag.
Blundade,andades o försökte komma ihåg allt jag lärt mig från KBT'n för många år sen men nu var typ hälften borta ur skallen.
Det blev bättre någon minut sen kom det tillbaka.
Fy fan!
Låg där med panik.
Ångest.
Dödsångest.
Jävla skithjärna!!!
Efter de två timmarna av panik var jag så matt i både kropp och hjärna att jag somnade som tur var,då var klockan någonstans runt 02.
Sen 'vanlig' ångest typ hela dagen,hur jävla festligt som helst!
Nu under kvällen har jag dock börjat må bättre.
Sån jävla lättnad,hoppas det håller i sig även under natten!
Mina flator var här en stund och pratade (ett tag sen vi sågs),mor o bror har vart här.pratat i tele med en vän...så det var skönt.
Fått mig att tänka på annat vilket var behövligt.
Kidsen har sportlov här btw så Spike följde med sin kusin jens imorse på lastbilsjobb.
De skulle till Umeå men det blev ändart ..eller nåt..jag vet inte,haha.
De är inte tillbaka förräns på fredag iaf.
Good for Spike,han är hemma för mycket.
Och Leeloo var under kvällen iväg o firade farmor Maud som fyller år idag så jag var helt själv några timmar,mycket ovanlig förtéelse.
Eller ja,barnfri,det var ju vuxna här :)
//HellA
Jag vet att det är olika för alla, men när det var som värst för mig så slog jag om mitt liv totalt, förändrade mycket. Började träna också, det har alltid hjälp mig. Plus att jag träffade en superbra psykolog (efter hundra försök och mycket slit) som jag äntligen klickade med och kunde hjälpa mig. Jag vet att alla är olika och att du säkert gjort precis allt du kan, menar inte att säga att du inte har gjort det. Men tänkte bara tipsa, även fast jag inte haft en redig attack (det var mer fysiskt än "ångest" för mig, vet inte om det är så för andra också, men allting snurrade och jag tappade balansen och kunde inte ens stå eller fokusera blicken, vilket ledde till rädsla att det skulle hända igen vilket såklart gjorde det värre, du förstår säkert). Ville bara säga att jag fick verktyg och hjälp som gjort att det inte har hänt på..runt 3 år nu! Ibland har jag känt att det varit på gång men varje gång har jag lyckats förhindra det, och jag vet vad som fungerar för just mig för att förhindra det. Ville bara säga det för att kanske ge dig lite hopp om att det inte kommer vara så här för alltid, det vet jag att jag hade behövt höra iaf! Så kämpa på, ge aldrig upp hoppet på att du kommer må bra, det är möjligt! Och allt slit med den här jävla psykvården vi har i Sverige (tro mig, jag vet att man behöver stångas för att ta sig fram), kommer i slutändan vara värt det!
Hoppa på ett ben, dricka ett stort glas vatten, och kolla roligt klipp på tuben (har alltid roliga klipp sparade), kanske inte allt samtidigt, men oj va bra det funkar för mig när panikångesten är på besök. Kräver hög koncentration och avleder dumma tankar. För mig har aldrig fokus på andning fungerat får bara mer panik då.. Jag är mer praktiskt lagd :-)
Helt seriös, lovar! Har hindrat många ångesttacker så, man känne rju vid det här laget väääl igen startsymtomen. När jag var i tonåren/början av 20-årsåldern hade jag mkt ångest, gick ständigt på spänn och oroade mig över exakt allt. Var svinigt nervös inför en simpel tenta, hade djup ångest efteråt. Panikångestena kom när som helst på dygnet. Jag tog tillslut tag i mig och sökte hjälp.
Fick råd om att testa dessa alternativa metoderna som kanske inte direkt en terapeut egentligen skulle stå för. För jag fick aldrig till andningen på rätt sätt. Pecis som yoga/meditation, blir bara mer stressad av det.
Blev bara sååå mkt jobbigare och fokusera på att andas rätt. Lite som jakten på en orgasm, tänker jag att nu jävlar ska jag få till det, då funkar det inte så bra. Men avleder jag mig och tänker andra tankar, inte fokuserar på målet, då händer det grejer.
Och oj va det hjälper för mig.
Men vetenskapligt? Mjääää, skulle inte tro man finner detta i nån vetenskaplig artikel :)
O jag vet absolut fler det funkar på.
Testa vid nåt tillfälle, skadar ju inte. Jag lämnar inga garantier, haha.
Jag tycker det är råhäftigt att det funkar för mig. Sen vet jag ju att alla funkar olika.
Jag tror det som ofta terapier handlar om är typ målbildträning. att man ska nå ett mål, man ska nå en bra andning. Bullshit säger jag i just detta, det bara stressar mig. Avleda och ignorera funkar bättre :-) Sluta tänka, bara göra!
Jag kan ibland vara skygg i folksamlingar "torgskräck" känns som jag går naken/blir uttittad osv. Rädsla för att bygga upp panik. Då o där finns det ju inte att man hoppar på ett ben och dricker vatten. (DET om nåt skulle dra blickar åt sig haha). Hur jag gör? Flowar. Jag sätter igång en fantasi:
Jag låtsas att jag är kändis för en god sak, typ botat aids och att folk kollar på mig med beundran. Eller så går jag tillbaka i tonåren då jag hade scenskräck (föredrag osv) men vänder tanken till att jag tänker att jag går upp på scen och drar av med värsta idol-final-låten och att folk gillar det.
Jag tänker alltså alltid ut en "saga".
Vad jag gör? Lurar mig själv, avleder, fantiserar.
Rätt eller fel? Det funkar iaf!
