Klockan är strax halv tio denna fredagsmorgon,jag sitter och gäspar framför tvn med väldigt trötta ögon.

Jag är SÅ trött!

Daddy håller mig vaken på nätterna...nä,inte pga  snuskigheter,utan pga ihärdiga & ljudliga

 snarkningar.

Vet inte vad sjutton vi ska göra åt detta för det har blivit ett bekymmer.

Har suttit och googlat runt,funderar på om det kan vara värt att lägga ut ca 200:- på så kallad 'snarkspray'.

Två hundra är ändå mycket pengar när man har dåligt om dem.

Någon med erfarenhet av sådan?

Tyckte du/ni det hjälpte?

Jag måste få sova!

Kommer bli en riktig bitterkärring annars.



Daddy har snarkat innan men senaste tiden har det eskalerat som sjutton och ingen av oss förstår varför.



 Sån näsutvidgare lär inte hjälpa för näsan kan han andas igenom utan att snarka så fönsterrutorna skakar ;)

Snarkskena är för dyrt sen vette sjutton om det skulle funka.

Läste nämligen nånstans att man ska testa att skjuta ut hakan så det blir ett underbett,sen ska man försöka snarka med flit.

På så sätt ska man tydligen kunna avgöra om en sån skena skulle hjälpa,men Daddy kan snarka trots underbett.



Ugh!

Jag ska tvätta av nyllet med lite iskallt vatten i hopp om att piggna till,för morgonkaffet runt 06 gjorde ingen skillnad,hmpppf.

Ska upp mot Apoteket om ett tag,blaaargh jag orkar inte!



Hoppas ni andra är utvilade och får en fin fredag!

Nu i helgen kommer videobloggen by the way ;)

Massa frågor i bara två olika kommentarer,vad kul!

Lite snabba ryck nu,då jag och Daddy tänkt spela in en liten vlogg ikväll,så...någon som undrar något?

Jag skulle behöva handla hem en massa mat både till oss & djuren,men hur ska det gå till när depressionen och ångesten gör mig helt handikappad och oförmögen att vistas bland människor.



Så kämpa med att vara en bra mamma,när man bara vill stänga in sig i sovrummet och gråta..

Tro mig,det är ingen lätt match.

Går med gråten i halsen hela tiden samtidigt som jag säger till mig själv att "jag duger","jag är bra","jag är ingen besvikelse"...



Denna gång vet jag vad som triggade igång mitt dåliga mående,det är inte alltid jag gör det.

Tänk dig att din partner vill överraska dig och komma med rolig info,att hen ska spara stor del av sin lilla inkomst för att kunna bjuda med dig på festival i april.

För att kunna njuta av den fantastiska 'Chelsea Wolf' ihop i Holland,vilket lär vara en underbar upplevelse.

Det skulle göra vem som helst glad....Jag blir bara livrädd.

Din partner blir lite besviken då hen trodde att du skulle bli väldigt glad.

Då känner du dig automatiskt som sämsta partnern ever.

Du VILL åka och uppleva detta,du vill SÅ gärna, men du blir så rädd att du får sitta och ta flera djupa andetag.

Du får ångest för att du inte kan vara den partner du vill vara,du får ångest för att du gör din partner besviken,du får ångest för att du får ångest,du får ångest för du nu blir rädd att din partner inte kommer orka med dina problem i längden.

En mycket ond cirkel!



Så säger din partner att hen kan åka själv,att det är helt okej,i ett försök att lätta din oro...men det gör det hela ännu värre.

Gamla erfarenheter från tidigare förhållande gör sig påminda...

Din partner på festival utan dig,dina tankar och erfarenheter säger dig att hen kommer vara otrogen och detta gör dig livrädd.

Hen kommer vara med någon annan för att du inte är den partner du vill/kan vara,för att du inte kan vara med och dela den upplevelsen.

Så i ett svagt ögonblick söker sig säkert hen till någon annan.



OBS!

Nu säger jag inte att Daddy skulle göra så,det tror jag egentligen inte.

MEN detta är saker mitt huvud innehåller och jag var tvungen att dela med mig för jag har ingen att prata med.

Jag kämpar dagligen med mig själv.....och mot mig själv,mot negativa tankar.

Ibland går det bättre och ibland går det sämre.

Idag är det en sån dag av den sistnämnda sorten.

Tänker inte skriva ordagrant hur min tankegång ser ut,för jag tror det ger det negativa mer kraft att säga eller skriva ut det.

Men det är extremt mycket självkritik och jag dömer mig själv,trycker ned mig själv.

Rädd för att göra nära och kära besvikna...alltid



Kämpar,kämpar,kämpar!

Jag har krigat mot & med mig själv mer än hälften av mitt liv,sedan jag var omkring 12 år gammal.

Jag är en krigare!




Jag har kommit en bra bit på vägen,snubblat några ggr så jag hamnat några steg bakåt men reser mig alltid.

Åhh vad skönt att äntligen fått träffa mamma och kramats lite!

Igår åkte jag,Leeloo & Björn in till sjukhuset i Örebro med lite saker till henne etc.

Spike var där dagen innan oss,och jag hade bara råd med en biljett så han fick stanna hemma med Megas.



Vi gick lite på stan och letade Pokémons först,samt stannade till vid Musikhjälpens glasbur.

Så mycket folk!

Leeloo ville se in i själva glasburen,men folk stod så tätt packade så det var omöjligt att tränga sig imellan.



Sen knallade vi bort mot sjukan iaf.

Hittade till rätt avdelning och rätt rum men morsan var inte där.

Kikade runt och där satt hon i dagrummet,lilla mamma med sån droppställning där en dränagepåse hängde med lite gul/röd sörja i.

Mamma är liksom aldrig borta och vi träffar henne nästan varje dag,så att hon inte är hemma känns otroligt tomt & konstigt.



Kramade om henne och satte oss där,fikade och pratade.

Hon hade inte lika ont som hon har haft som tur var,men där dränageslangen sitter gjorde det väldigt ont.

Hon grät när hon berättade att det kommer för mycket vätska ur dränaget,och om det inte slutat tills idag (söndag) så kommer de vara tvungna att operera henne igen.

Om det blir så kommer hon inte hem innan jul...

Lilla mamma!



Jag pratade med henne förut och det hade bara kommit lite vätska idag,så vi hoppas stenhårt att de kan ta bort dränaget imorgon när läkaren kommer.

Det läker ju extra långsamt i och med att hon inte har någon matlust,hon lever på vatten och nyponsoppa i det stora hela.

Enligt läkaren kommer matlusten tillbaka om 1-2 veckor.

Men något positivt är att igår när vi var där så började det suga lite i hennes mage och hon kände hunger,hur bra som helst!

Hon hade fått i sig lite risgrynsgröt och idag hade hon fått i sig lite vanlig mat,inte mycket alls men något.

Jag är övertygad om att det gjorde skillnad när hon fått träffa familjen och känt vår kärlek & saknad <3



När vi lämnat mamsen så gick vi upp på stan igen.

Kollade vid Musikhjälpen igen och där uppträdde faktiskt Millencolin.

Det är ju hemmaplan för dem :)

Vi stod och lyssnade en stund,gav lite småpengar i en sån bössa,tog kort på en stormtrooper för att sen knalla till McDonalds.

Vi var superhungriga allihopa,inte käkat på hela dagen liksom.

Beställde,satte oss och började äta.

Jag testade deras vegetariska burgare McBean,ger den dock inte mer än 4 av 10.

Både McDonalds & Burger King borde lansera mer vegetariskt.

SÅ synd att inte Max finns i själva stan,har hört mycket gott om.deras veg. utbud.

Anyhow...

Bad Björn kolla tågtider hem och det skulle avgå ett tåg om 17 minuter,nästa skulle inte gå förräns typ 2 timmar senare.

Så vi plockade ihop maten snabbt som sjutton,klädde oss och skyndade oss till stationen så snabbt att benen kändes som gelé.

Vi hann iaf,pjuh.

Så mulade vi i oss maten på tåget.



Jag var SÅ trött när vi kommit hem...massa folk precis överallt och vi hade gått hur mycket som helst,det gör mig både mentalt och fysiskt slut.

Så jag dog lite på soffan.



Good day anyhow!



Nu ska jag kolla klart på "Guardians of the galaxy" som visas på 5an samt mula i mig godast chipsen.



Pöss//HellA

Är inne på Dollarstore med Leeloo när det ringer från hemligt nummer.

Vanligtvis svarar jag nästan aldrig då,men nu gör jag motvilligt det eftersom det kan vara morsan som ringer från sjukhuset.



I luren hörde jag en manlig röst och jag frågar vem det är.

Fick till svar att han är en beundrare och att han fått mitt nummer av en kompis i Kopparberg.

-"Jag tror inte jag känner någon i Kopparberg"

Han: -"Jo,det gör du."



Ett tag tyckte jag att rösten lät bekant,tänkte att det var en kompis som valde att göra numret hemligt för att se om jag svarade.

Jag svarar sjukt sällan nämligen...folk förstår sig inte på på telefonfobi/telefonskräck nämligen.



Anyhow...Jag kom på att det inte var han,för jag noterade en liten utländsk brytning och det har inte den vännen jag tänkte på.



Jag fortsatte fråga vem han var och vad han hade på hjärtat.

Han sa återigen att han är en beundrare samt att han vill prata & lära känna mig.

Jag frågade varför.

Han förklarade att det är för att jag är 'svinsexig'.

Jag skrattade och frågade hur han vet det.

-"För att jag sett dig,för en vecka sen eller kanske två."



Jag avslutade samtalet sen iaf utan att få veta vem han var.

Troligtvis någon som typ busringde,I don't know.

Jag undrar mest hur människan fick tag i mitt nummer.



Haha nu när jag inte kan skriva saker på Facebook så lär jag skriva massa onödiga,ointressanta blogginlägg.

Vänj er ;)



//HellA

Hela gårdagen var iofs inte bajs,men jag var för bitter för att skriva något positivt då.



Igår förmiddags fick jag en tidig julklapp!

Bara sådär.

En gammal vän hade taggat mig i en annons på Facebook gällande afrikanska jättesnäckor men jag svarade att jag ej har råd.

Då säger hon att hon köper två styckna åt mig som julklapp!

Men hallå,hur snällt!?

Så igårmorse åkte hon och hämtade dem och ringde när hon stod på parkeringen.

Jag gick ut och där stod hon med en sån fyrkantig godisburk och säger "jag köpte fyra" ,och världens leende i ansiktet.

Sååååå gulligt av henne.

Tack tack tack Gerda!!!

"Dig kan man göra glad med små medel" sa hon.

Haha jaa,man har ju så mycket mer att glädjas åt då <3



Jag hade jättesnäckor för några år sedan,och har vart sugen på att skaffa igen sedan ett tag tillbaka.

De här är ännu finare än de jag hade innan,vit fin kropp <3

Inredde lite snabbt ett tomt akvarium åt dem men de ska få ett större som jag har ståendes.

Ska bara fixa nåt annat bottenmatterial än jord,det blir ju så otroligt skitigt.



De här snäckorna är inte alls lika rädda som de jag hade innan.

Dessa har ögonen nyfiket ute mest hela tiden även om man kommer där med handen.

Det är kul!



Och just in case you don't know yet: snäckor heter de med skal,sniglar är de utan. ;)

De flesta verkar inte veta det nämligen.



//HellA

Åh vilken bajsig dag!

Jag är så arg och irriterad.



Under kvällen blev jag blockad på Facebook...IGEN.

Why?

För att nån liten feg,korkad fjant bakom sin skärm anmälde en av mina bilder.

Tänk om folk kunde läsa på lite om saker och ting!

Fick hem ett jättefint hänge till halsband häromdagen,velat ha ett liknande jättelänge och nu äntligen har jag ett.

På ena sidan är det Buddha och på andra sidan är det en swastika.

Jag tycker den är hur fin som helst och jag försöker alltid få folk att lära sig om vad swastikan faktiskt betyder.

Det är ingen "Hitler symbol"!!!

Den där lilla bittra gubben med ful mustach stal den flera tusenåriga symbolen och gjorde den till något hemskt fult.

Swastikan är en lyckobringare,allt annat än något fult.



Så Facebook såg mitt fina hänge som rasism och blockade mig.

I hela 30 dagar!!!

En hel månad!

Jag blir så arg för det är inte rättvist!

Facebook borde kolla över sina egna regler!

jag ska börja med att starta en namninsamling,för jag känner att detta inte är okej.



Det blir såna bekymmer när man inte kan använda messenger etc.

Det är via FB (mestadels) som jag håller kontakten med folk liksom.

Sen i mitten av januari nästa år (!!!) när jag fått tillbaka mitt konto så ska jag storrensa bland vännerna.

Och troligtvis lär jag lägga upp saker i fortsättningen så bara de på vänlistan kan se,vilket är synd då många följer mina offentliga inlägg där.



Och annat som gör mig arg är att min älskade lilla mamma ligger där inne på sjukhuset och har otroligt ont.

Hon kan knappt röra sig och låter helt uppgiven.

Läkaren tyckte först att hon bara skulle ha Alvedon mot smärtan!?

Come on ffs!!!

Ni har sprättat upp hennes buk,Alvedon räcker inte fattar ni väl?

Till slut fick hon morfin men det tar bara bort udden av smärtan,jag lider så med henne!

Hur sjutton ska kroppen kunna läka i lugn och ro?

Hon äter dagligen stark medicin mot sin värk i kroppen som fibromyalgin medför,hon behöver starkare preparat än vad en annan skulle behöva vid samma sorts ingrepp.

Och nu ikväll hade hon fått feber också,inte bra!

Så hon blir säkert kvar på sjukan hela helgen.

Hon SKA få slippa värsta smärtan,annars tänker jag bli riktigt förbannad och härja med dem där inne.

Och hjälper inte det så säger jag till brorsan,han är inte rolig att ha att göra med ;)



Om hon blir kvar hela helgen så ska jag försöka få ihop pengar till tågresan på nåt sätt.

Tror hon behöver sin familj <3



Bajs//HellA

Idag opererades äntligen mammas gallblåsa bort!

At laaaast!

Hon var inne på avdelningen ca 7.20 och då började väntan att höra något ifrån sjukan.

Vet att det är rutinoperation men man går ju runt och är nervös ändå.

När klockan var runt 15 och jag inte hört något så ringde jag in för att kolla läget.

Fick till svar att hon fortfarande inte var färdigopererad.

Då tänkte jag att hon fick komma in mycket senare än vad hon skulle,för de skulle ta henne först på morgonen pga att hon var så nervös.

Akuta operationer går ju alltid före så då får man snällt vänta.

Anyhow...

Efter 16 nånting ringde en sköterska och han berättade att mamma är vaken och mår okej men att hon har väldigt ont.

De hade fått avbryta titthålsoperationen då de upptäckt grus/sten även i gallgångarna så de var tvungna att öppna henne.

Därför det hade tagit sådan tid.

Hon togs in på operation runt 08 och var klar cirka 16.

Helt galet lång tid i mina ögon men jag vet inte.

En läkare skulle prata med henne sen och förklara diverse.

Jag fick ringa och prata med lilla mamma lite senare när hon flyttats från uppvaket till en annan avdelning.

Stackaren hade så ont!

jag sa åt henne att hon måste be om mer smärtlindring för kroppen läker sämre om man har kraftig smärta.

jag blev väldigt förvånad för hon _visste inte_ att de hade öppnat henne :o

I mean come on,varför sa ingen det till henne?

Det var jag som berättade det.

Och så sent som ikväll hade fortfarande ingen läkare pratat om operationen  med henne.

Jag vet inte vad deras praxis är,men jag tycker det låter konstigt.

Hon lever och mår dugligt iaf,ingen aning om när hon får komma hem dock.

Vi var ju inte beredda på att hon ens skulle behöva stanna kvar under natten.

Tur jag har extranyckel så vi kunde ge Ninja (katten) mat,vatten och tömma lådan.



Nu är klockan massor så jag ska ta och krypa ned under täcket.

Vart mer död än levande hela dagen men lyckades klämma ur mig lite ork till att tvätta iaf.



Nattinatt//HellA

Idag var det dags för flatorna att göra första ultraljudet.

De undrade om jag kunde följa med för att titta till Shane,så de kunde fokusera på UL ifred.

Hade inga planer så why not liksom,Leeloo följde också med,likaså Hannas äldsta - Noomi.

Så vi höll Shane på gott humör medans de undersökte minibebis.

Jag fick se bilderna efteråt,en av dem var tagen framifrån och där såg det ut som de väntar en liten chipmunk,haha ^^.



Träffade en kompis där på sjukan som jag fick två flaskor e-juice av.

Han tvekande inte en sekund,utan blandade ihop direkt när han fick höra att mina juicer börjar ta slut och jag inte har råd att köpa ännu.

Så snällt av honom,tusen tack M!



Efteråt skulle vi hem till T för att lämna/hämta det sista lilla som blivit kvar.

Dock blev det att vi plockade upp honom på sjukan då han nyss vart där.

Så fick Leeloo en drös vinterkläder som N vuxit ur.

Så otroligt snällt,jag är så tacksam!

Hämtade det,pratade två minuter sen vidare mot Hallsberg.

Trots tjocka strumpor så var mina stackars fötter alldeles iskalla,satt där i bilen och försökte vicka på tårna i hopp om att de inte skulle ramla av...typ.

Gaahh,tills nästa vinter måste jag skaffa fodrade dojjor.

Anyhow,sen dess har hela jag frusit resten av dagen.

Just nu sitter jag med en enorm kopp té (Pukka three ginger plus färsk ingefära & två skivor citron) och kollar på "Criminal minds",försöker värma mig från insidan.



Imorgon bär det iväg till psyk,sen utv.samtal för Leeloo på eftermiddagen.

Hej och hå.

Nu ska jag titta vidare och önska att jag hade typ arton kexchoklad!



/HellA

Mina ungar är jobbiga när det kommer till mat,det är väldigt få rätter båda två gillar.

Och _varenda_ gång jag ber dem om förslag på middag så blir det "jag vet inte".

Gaahh,frustrerande.

Anyhow,både Leeloo och Spike älskar gulaschsoppa,så det valde jag när jag skulle välja två valfria soppor från Kelda.

Jag buzzar nämligen dessa denna gången.

Gillar att det fanns flera olika sorter att välja på,från klassisk tomatsoppa till exotisk thaisoppa.

Supersmidigt ju,bara att värma.

Perfekt för mig som avskyr att laga mat,haha.

Köpte med några baguetter att värma i ugnen också,för det är ju hur fint som helst med varmt bröd till soppa.



När jag kom hem så slog det mig att jag inte kommer kunna testa soppan.

Jag har slutat äta kött och det är ju kött i den.

Stoopidh!

Oh well,ungarna fick istället i uppdrag att försöka beskriva smak etc så gott de kunde.



Värmde soppa och bröd,tog fram smör och ost samt lite riven ost att toppa soppan med om man kände för det.

Tände lite ljus för det är alltid mysigt.

Det första båda ungarna säger är - "Det ser inte ut som gulaschsoppa."

Nähä,okej?

Jag vet liksom inte för jag har bara ätit det en gång,för typ hundra år sedan när jag köpte färdig på burk och efteråt fick jag sådan otrolig kramp i magen att jag inte ätit det igen.



Tyvärr tyvärr tyvärr så tyckte ingen av dem om gulaschsoppan,vilket var väldigt förvånande och trist.

BÅDA två tyckte att den smakade fisk!?

Fattar inte hur de kunde känna fisksmak då den har noll med fisk att göra.

Tillagade den heller inte i kastrull som vart i närheten av fisk etc etc.

Leeloo tog två skedar sen klarade hon inte mer.

Spike tog nån sked mer än henne men åt inte heller upp.



Gahhhh,nu ångrar jag så hårt att jag tog TVÅ gulaschsoppa för mina två värdecheckar.

Men tänkte ju att vi skulle äta den allihopa och då räcker inte 5dl.

Oh well.

Tyvärr gick inte denna hem.

Vill börja med att säga TACK för alla fina,positiva & stöttande kommentarer.

Både här i bloggen och på Facebook.

Helt överväldigande respons fick vi,jag blev rörd på riktigt!

Trodde ärligt talat att det skulle trilla in fler negativa & dömande kommentarer,men icke.

Och läsarantalet på just det inlägget typ femdubblades!

Lite kul faktiskt :)



Det är lördag och klockan är halv två.

Jag har fortfarande inte riktigt börjat leva efter nattens sömn.

Det tar såååååån tid för mig att vakna till liv.

Ska ta tag i vattenbyte av akvarierna om en stund,brukar komma igång bara jag gör något.

Men ughh,att faktiskt ta tag i saker är inte min starkaste sida.

Har dock blivit ungefär hundra gånger bättre sen jag började med Elvanse,och det är jag SÅ glad och tacksam för.



Igårkväll när Spike var i Örebro,på väg hem från Star (flickvännen) så såg han två killar bråka vid stationen.

Han kollade noga för att se så de inte skojbråkade men det gjorde de tyvärr inte.

Det var kraftiga slag OCH sparkar mot mage,huvud etc,blod och skrik.

Spike var modig nog och ringde 112,berättade vad som hände.

Plötsligt kommer ena killen,alldeles blodig om både nävarna och munnen,fram mot Spike.

Han hade visst hört när han beskrev deras utsėenden.

- "pratar du med polisen?"

- "Ja,det gör jag"

Killen kommer ännu närmare så Spike känner sig orolig och säger tydligt "backa!".

Killen går ÄNNU närmare Spike så Spike höjer tonen i rösten och säger igen "backa,jag har polisen i luren!".

Det var dock SOS operatören han pratade med,som försökte lugna honom och sa att de skulle prata hela tiden tills polisen kommit,alternativt tills Spike kommit med tåget.



Plötsligt kom bussen mot Björkhaga,den andra killen som var med i bråket kliver ombord,varpå killen som var hotfull mot Spike också går på...För att sparka kille 1 i huvudet!

Busschauffören blev skärrad sa Spike,bad dem att gå av bussen flera ggr och till slut gick de ut.

Spikey talade om för chauffören att polisen var på väg.

De fortsatte slåss,till och med när de skulle över övergångsstället vid en mycket trafikerad gata...de slogs där mitt i vägen och bilarna fick stanna.

Jösses!

Jag är så glad att Spike är välbehållen,tänk om idioten hade flugit på honom,tänk om han haft kniv eller annat vapen på sig.

Riktigt ruggigt!

Detta fick mig att verkligen fundera på självförsvar.

Skulle vilja att både jag och barnen lär sig det.

Vi är ju helt hjälplösa om nåt sånt skulle hända,ingen av oss kan något sådant.

Jag fick några tips av Daddy igår och några tips idag av en nätvän.

Men jag tänker på Krav Maga,det vore något.

Taekwondo,karate etc verkar man inte ha lika mycket nytta av.



Nu ska jag greja.

Hej hopp gummisnopp//HellA

Jag fick en kommentar här i bloggen,och vanligtvis svarar jag där bland kommentarerna men jag kände att denna behöver ett helt inlägg som svar.



Ärligt talat blev jag lite irriterad över din kommentar Charlotte.

Låter som du för över dina fördomar gällande bdsm på mig & mitt förhållande med Mathias.

Mathias och jag är två vuxna människor som är 100% överens gällande hur vi väljer att leva och ha sex.

Jag skulle aldrig någonsin göra något som jag verkligen inte vill,det finns inte i min värld.

Allt vi gör är vi överens om!

Jag har äntligen hittat MIN man,som jag passar så otroligt bra ihop med & som jag äntligen kan leva ut med,som jag alltid velat göra.

Om du inte "känner igen" mig så är det för att jag helt enkelt valt att inte dela med mig av den Hella som älskar bdsm.

Jag mår så bra nu och är så lycklig,så jag tänkte att jag försiktigt kunde öppna mig lite gällande den delen.

Det verkar som att jag överskattade en del läsares förmåga att inte döma.

Ska jag strunta i att skriva om den delen av mitt liv?

Kanske är lika bra,jag vet inte ärligt talat.

Vi får se vad som händer.



Det är helt okej att du/ni inte förstår bdsm,men DÖM INTE!

Jag förstår inte folk som inreder sina hem shabby chic,men jag dömer dem inte.

Jag förstår inte folk som härjar framför tvn när de kollar på fotboll,men jag dömer dem inte.

Jag förstår inte folk som lever i vaniljförhållanden,men jag dömer dem inte.

För att inte tala om långgolf...men jag dömer inte.

Hey,jag förstår inte folk som har bajssex men jag dömer dem inte!





Och precis som alltid vet jag mitt värde i min relation,jag tar ingen skit.

Skulle Mathias vara elak mot mig (eller ungarna) så åker han ut med huvudet före,det är en sak som är säker!



Och Mathias ålder...

Vad har den med något alls att göra?

Om han så skulle vara 45 år äldre än mig så ska väl folk fullkomligt strunta i det,så länge vi båda är lyckliga!?

Ålder är bara siffror,så länge man är myndig har den NOLL betydelse!

Hur gammal tror du han är egentligen?

Det skiljer 9 år mellan oss,det är inte ens särskilt mycket.

Mellan min mor och far skilde det 17 år,det måste ju vara horribelt i dina ögon?



Du skriver att han verkar styra och ställa,jag undrar vad jag skrivit som fått dig att tänka så?

Han bestämmer för att _jag_ tillåter honom,svårare än så är det inte.

Som sagt - vi är 100% överens!

MEN jag rekommenderar dig starkt att läsa här innan du kommer med fler antaganden: http://domsgentlemans.weebly.com/daddy-dom.html

Där kan du få ett hum,men vi lever inte enligt en mall.

Vi lever på sådant sätt som vi båda mår bra av och som får oss vara lyckliga samt växa som människor.



Han stöttar och hjälper mig OTROLIGT mycket!

Och att han skulle köpa mig/att jag tillåter mig bli köpt var bland det dummaste jag hört på länge!

Även där hänvisar jag till länken ovan.

Alltså,ingen kan köpa mig,haha!

Inte en chans!

Du tycker han ska hjälpa mig med julklappar till barnen...

För det första har jag inte bett honom,och för det andra SKA de få klappar av honom.

Han frågade för ett tag sedan vad de önskade sig,varpå jag svarade att han inte behöver köpa något,men det gick han inte med på för han VILL ge dem julklappar.

Mathias är mer kärleksfull,positiv,omtänksam,varm och öppen än de flesta människor jag känner.



De som känner mig irl uppfattar mig tydligen som gladare och mer framåt,jag frågade förut :)

Kidsen tycker mycket om Mathias,flatorna likaså,till och med min lillebror som har svårt för folk.

Mamma har inte hunnit umgås med honom ännu men har sagt att han är väldigt trevlig och har stora händer,haha.

Så nej,jag har inte förändrats...Jag är samma Hella som alltid,bara mer positiv och lyckligare.

Till och med min psykolog tycker att Mathias är bra för mig,den ni!



Och nu kom jag att tänka på Sannas kommentar,att jag verkar ha ändrat mig för Mathias.

Jag svarar mer än gärna när man som du Sanna,frågar med god ton :)

Jag glömde ju helt fråga dig i mitt svar vad jag har ändrat för hans skull?

För jag kan inte komma på något mer än att vi sover på enkel madrass när han är här.



Avslutningsvis till dig Charlotte - ber om ursäkt om jag låter hård i detta inlägget,men det blir lätt så när någon kommenterar på ett negativt och dömande sätt.

Jag har otroligt svårt för människor som dömer saker bara för att de inte förstår you see.







Det var väl vad jag kunde komma på att skriva om det iaf//HellA