I söndags klockan 12 hade jag tid bokad hos Julio på "Stanley Tattoo & Bodymodification" I Kumla.
Där jag gjorde hornen,handen etc om ni minns?

Mina snälla lesbianer körde,vilket var guld värt eftersom vi inte hade råd att ta oss dit.
Hade pengar innestående hos Julio så jag faktiskt kunde sy ihop hålet i läppen.
Annars hade det troligtvis aldrig blivit gjort.

Lite bitterljuvt sådär med att labrethålet syddes. Men verkligheten ser annorlunda ut.
Mitt mål var ca 12mm och jag var uppe på ca 9mm som mest tror jag.
Det finns inte mycket tandkött kvar där,och eftersom tandkött inte växer tillbaka så bestämde jag mig för några år (?) sedan att plocka ur smycket.
Jag älskar bodymods men mina tänder är viktigare.
Är livrädd att framtänderna i underkäken ska falla ur,då vet jag inte om jag vågar visa mig ute mer.
Helt seriöst alltså.

Anyhow..
Denna gången var jag inte ett dugg nervös, vilket är en ovanlig feeling för mig,haha.
Men strax innan jag la mig på britsen så kom alla nerver igång samtidigt,huga.
Alltså åhh,det är så typiskt mig att bli så sjukt nervig,och jag blir väldigt trött på mig själv på den punkten.
Men men...
Pappa var med och höll min tass hela tiden,samtidigt som han fotade.
En del karlar kan tydligen multitaska,hähä.
Jag är så glad att han var med,det kändes tryggt.

Julio och Stanley (hans far) är alltid lika goa och mysiga.
När det gått en liten stund efter Julio satt igång så kände Stanley på mina kinder,jag frågade om de var röda,vilket de brukar bli i diverse känslotillståmd för mig.
Det var de,plus att jag var väldigt blek.
Haha och jag som är blek i vanliga fall liksom.
Stanley öppnade fönstret så jag skulle få lite frisk luft så fortsattes skärandet.
Strax efter kände jag hur jag började må illa,blev kattsvettig och det började svartnar för ögonen.
Ångesten sköljde över mig as hell!
SÅ jäkla tröttsamt att mitt psyke och min kropp jämt ska reagera på det där sättet,och jag fattar inte riktigt varför det blir så heller.

Jag bad om något att spy i ifall det skulle behövas,fick en påse samt en blöt handduk som de lade på min panna <3
Så låg jag där och fokuserade stenhårt på att "andas i fyrkant" så de kunde fortsätta,för inte tänkte jag avbryta liksom.

Efter ett tag (kändes som extremt lång tid) så lugnade det ned sig som tur var.
Cheeses,det låter så jäkla överdrivet dramatiskt allt detta men jag kan inte hjälpa hur det blir.
Och jag känner mig som världens jobbigaste kund,vilket jag pratade med dem om.
De är ju som sagt så goa och lugnar mig,och talar om att det finns de som är värre ;)
Trots att det är galet jobbigt för mig med mods av olika slag så tvekar jag ändå aldrig över att göra mer.
Jag har så stora önskningar/planer på bodymods.
Ojoj om jag hade pengar...höhö!

När läppen var klar så togs min 'pillimojs' bort.
I vår släkt,på min mors sida,så får vi såna där fula hudutväxter.
Min morsa har massor,min moster hade,likaså min mormor.
Velat ha bort den länge så jag bad Julio,nu är den borta,yay!

Det ska bli så spännande att se när såren är helt läkta och på onsdag får jag plocka bort stygnen :)
Det läker riktigt fint.
Rengör bara med hemmagjord koksaltlösning en gång om dagen.

Well,när vi var klara och mitt huvud kändes tillräckligt stabilt så reste jag mig.
Min T-shirt var alldeles svettig,haha.
Pratade lite sen rörde vi oss mot Marieberg för flatorna ville bjuda på Max mat,sötfisar!
Jag var superhungrig men det var svårt att äta med nysydd läpp,så jag gnagade försiktigt på pommes och några mozzarella sticks.
Var dock lika hungrig när vi drog hemåt igen,haha.

Tror det var allt om det,nu ska ni få lite bilder.
Och kolla här,i förra inlägget skrev jag att jag nu vet hur jag kommer se ut när jag är död.
Tadaaa!
När jag såg de här bilderna så tänkte jag direkt på min moster,hon såg lite ut såhär som död.
Första gången jag såg likhet mellan oss.
Och min hand i Pappas,den är SÅ vit,precis som en död hand.
Som min mosters hand.


Nu ser jag att bilderna är olika stora men det får ni stå utmed ^^

//HellA