Arbetsträningen.
Har ju helt glömt bort att uppdatera er,men nu så har flera pers messat och frågat.
Det började ju så bra.
Jag var så jäkla peppad och såg fram emot både det ena och det andra.
Jag hade skrivit en lång lista med idéer (rätt så bra ideer faktiskt) som jag tänkte visa J när vi lärt känna varandra lite bättre.
Ja,och så vidare.
Allt positivt även om jag samtidigt var nervös & rädd,så var jag väldigt driven.
Första dagen gick ju jättebra trots att jag inte hade särskilt mycket att göra.
Jag sysselsatte mig själv så gott det bara gick genom att städa,plocka,torka av ytor osv.
Såg fram emot nästa gång och messade med J om diverse,pendlarkortet bland annat så jag faktiskt skulle kunna ta mig dit och hem :)
Det skulle fixas och hon var väldigt positiv till att ha mig där etc.
Så någon dag(?) senare så messade hon då en vän hade pratat med henne om det faktum att t.ex arb.förmedlingen kunde se negativt på att hon skulle stå för mitt pendlarkort.
Jag frågade om jag skulle kolla med C på "coachingteamet" då det är ett samarbete med bland andra just arbetsförmedlingen,det skulle jag.
C sa att det inte var några problem alls,så det kändes ju skönt att höra,fritt fram liksom.
Whoop whoop!
Men så har allt vart knas och det suger!
Det suger så hårt!
Jag har inte vart där fler gånger än den första dagen...
Jag är förvirrad för det känns som jag fått motstridig information.
Och jag har gjort allt jag skulle osv.
Och jag stressade med att komma igång med denna arbetsträning då J ville ha dit mig pronto för hon verkligen behövde hjälp.
Dock känns det skönt att det för en gång skull inte är mitt måendes fel,det är inte mitt fel.
Förstår ni hur jag menar?
Anyhow,när det gått några dagar sedan mitt senaste mess till J så skrev jag igen,behövde ju veta gällande allt.
Fick det tråkiga beskedet att hon har för mycket personligt just nu.
Det kan jag förstå helt och fullt,men lika jäkla tråkigt trots det.
Hon sa dock att det inte är kört,men att det kan bli längre fram.
Så nu går jag och väntar på att Coachingteamets grupp ska dra igång i april (troligtvis).
Det är väldigt lätt för mig att tappa hoppet/peppen etc men jag försöker hålla den uppe.
Och jag försöker med varenda fiber i min kropp tro på & förstå att J's svar inte var pga mig som person.
Pratade t.o.m med min psykolog om det,för jag är så _extremt_ självkritisk och har svårt att tro på när folk säger snälla/positiva saker till mig.
Jag blir dock sakta men säkert bättre på den fronten.
Anyhow så sa min psykolog att jag helt enkelt måste tvinga mig själv att välja vad jag vill tro,bestämma mig för att det _inte_ var pga mig.
Och att jag _inte_ ska messa henne för att fråga.
Och om det var det (vilket jag egentligen inte tror) så vore det weird då jag skötte mig galant.
Men ja.
Jag håller tummen för att hon snart känner sig redo och att jag kan komma tillbaka och hjälpa till.
Jag tror verkligen att jag skulle kunna vara en tillgång,för jag _har_ faktiskt något att komma med.
Nu ska jag sitta här i soffan och smälta maten.
Blev så jäkla mätt vid middagen som idag bestod av pommes,veg nuggets,lite quarnbitar,gurka,cole slaw & parmesansås.
Huga!
Sug och svälj - cykelställ //HellA
Tråkigt att det inte flöt på smidigt nu när du väl skulle komma igång med något. Måste bara fråga vad du har att komma med, som du skrev ? Vet att frågan låter riktigt skitnödig men orkar inte formulera om mig så att det låter mindre spydigt 😂 men jag tror du fattar...
Men vilken skum fråga - vad skulle Hella INTE ha att komma med?! Känns ju verkligen som tatueringsstället är en riktigt passande ställe för henne!
Hur som - jag tycker det var kasst av hon tatueringstjejen att inte tänka igenom det hela bättre - hon måste väl veta hur mkt personal hon har....hon kunde helt klart agerat bättre! Sträck på dig, det ÄR INTE ditt fel, du gjorde ju det du skulle! Nästa ställe blir säkert mkt mkt bättre!
Frågan var inte alls skum! Hon skrev själv att hon hade mycket att komma med och jag vara bara genuint intresserad och nyfiken på vad hon då menade. Tyckte att det bara var roligt att höra hennes tankar och idéer! Hade inte alls någon elak baktanke eller syfte att vara osjyst. Var inte så lättkränkt och en sån surkärring
