All min mentala styrka (den lilla jag har) går åt till att inte bli galen på ungarna.

Det enda jag jag gör är att tjata om det och det,säga till om det och det,bla bla bla.

Jag avskyr att behöva låta som jag gör.

Så tycker ungarna att jag bara tjatar och så blir vi osams.

Festligt värre.

Känns som jag är arg varenda dag.