17 år sedan senast.

Tisdag:
Klev upp tidigt och hävde i mig två koppar kaffe för att sen plocka ned lite vätska i en kylväska,försöka plocka ihop mig själv etc.
Vid 07.45 var jag,Leeloo & Frasse ute på parkeringen för att bli upphämtade av Mathias.
Iväg mot Lidingö till tandläkare.
Leeloo var/är sjukling och jag vill inte lämna sjuka kids ensamma hemma,så hon fick snällt följa med.

På Lidingö finns nämligen en tandläkare som hjälper fattiga/utsatta etc.
Vi som inte har det gott ställt har nämligen inte råd att laga våra tänder.
Det är en klassfråga helt och hållet.
Och man blir bedömd socialt av att ha munnen i dåligt skick.
Otroligt bedömd.
Staten tycker tydligen inte att munnen hör till resten av kroppen,så det ska inte gå på det vanliga högkostnadsskyddet.
Detta är troligtvis min enda chans att få ordning på min mun så jag håller tummen stenhårt.
Jag har t.ex svårt att tugga då jag saknar tänder på både höger och vänster sida i underkäken.
Knäckebröd t.ex är bara att fetglömma,minns inte när jag åt det senast.
Det är bara ett av mina orala bekymmer ^^

Anyhow,cirka 2,5 timma senare så anländer vi,,anmäler oss i receptionen och slår oss ned i väntrummet.
Efter bara en liten stund så frågar ena sköterskan om vi var säkra på att vi hade tid,om vi fått sms etc.
Mathias har fått sköta den delen då det är han som är patient där sedan ett litet tag tillbaka.
Medans han var inne och pissade så berättade sköterskan att vår tid är imorgon.
GAAAAAHHH! 
SERIÖST?
Jäkla karl! 
Jag kunde inte annat än att skratta åt hela situationen.
Mathias hade vart så tvärsäker på att vi hade tid då att han inte läst sms:et,hahaha!
Cheeses!

Så vi åkte hemåt.
Jag var inte ett dugg taggad på att åka dit igen dagen därpå,plus att jag var tvungen att avboka min tid på psyk pga det.
Oh well.

Onsdag:
Denna gång åkte bara jag och Mathias då Leeloo var bättre samt hade vuxet sällskap.
Och whoop whoop - nu var det rätt dag,haha.
Jag var lite nervös faktiskt,konstigt då jag inte var det dagen innan.
Det var trots allt 17 år sedan jag fick munnen undersökt 😮
Fyllde först i lite papper och fick sen sätta mig i tandläkarstolen,sen några frågor till innan tandläkaren John kikade och pillade lite på mina tänder.
Så tog han lite röntgenbilder och jag fick även ta bilder ståendes med en maskin som liksom snurrade runt ens huvud,typ.
Mycket intressant.
Så pratade vi lite och inom kort kommer jag få hem ett kostnadsförslag med posten.
Ser fram emot det med lite skräckblandad förtjusning.
Mathias kostnad: 98 000:- 
Min summa borde dock hamna lägre,men det återstår att se.

Jag blir så glad i hela själen över att det finns såna människor som John plus hans team,som hjälper de utsatta.
All creds to you Munter Tandvård ❤



//HellA



















Frustrerad.

Efter att ha legat inne på avdelningen,operationsklar och allt i runt 6 timmar fick jag tyvärr infon att min operation blivit struken.
Läkaren förklarade att de inte har resurser,de måste dela OP-sal och t.ex akuta kejsarsnitt kommer in titt som tätt och de går givetvis före.
De hade en tid till mig om ungefär en vecka igen,dock kan det bli likadant då,ingen som vet.
Om jag nu ens lyckas hitta skjuts + hundvakt då.

Det känns rätt så jobbigt...
Man ligger där timme efter timme i ovisshet,jättehungrig och jättetörstig.
Man får dropp iaf.
Kunde ju inte ta mina mediciner heller så hela min dag blir förstörd då jag inte funkar utan dem.
Och inte får jag i min stav i bröstvårtan igen,gaaaaah!

/frustrerad

Väntan på sterilitet.

Igår var det äntligen skolstart!
Parents be all like - HALLELUJAH! 🤣
En nervös Leeloo började 7an,frikki'n högstadiet.
Whuuuut?! Galet!
Och Spikey började 3an då han gick om 2an,så sista året nu då,whoop whoop!

Sterilisering imorgon!

Men åhhhh vad jag kommer bli galen pga uttråkning.
Ska vara inne på sjukhuset klockan 09.30 men inte förräns nångång under eftermiddagen är det operation.
Och jag ska vara fastande från midnatt.
Kul,kommer vara lagom hungrig och grinig 🤣
Shit,jag får klump i magen bara av tanken på att ligga där i en säng ensam bland alla främlingar.
Blargh!
Well,det är värt främlingar och timmar utan något att göra för jag ska äntligen bli steril!!! ❤
Ska kolla om jag kan låna en surfplatta så kan jag iofs fortsätta kolla på Game of Thrones.


Så... ifall jag mot förmodan skulle dö imorgon  - det har vart trevligt att blogga alla dessa åren och jag uppskattar er mina läsare <3

Puss//HellA 
 (bilden är från när jag tog blodprov inför op)

















Självplågeri & Momoa.

Det är faktiskt självplågeri att umgås som vänner när man fortfarande har väldigt starka känslor.
Jag vet ju att det måste upphöra,att vi måste bryta annars kommer jag vara olyckligt kär hur länge som helst.
Men det är lättare sagt än gjort när ingen av oss egentligen vill.
Vi trivs ju så bra i varandras sällskap.
Jag vill kunna gå vidare dock...
Jag behöver kunna gå vidare.
Gaaaaah!
Hoppet är ju det sista som dör och typ 5% av mig har det där lilla lilla hoppet om att han plötsligt ska komma underfund med att han visst orkar vara med mig.
Att han visst har styrkan att leva med mig och min psykiska ohälsa.
Att han visst kan leva med mig trots att jag inte är social.
Men det är mina egoistiska tankar....
Å andra sidan så VET jag mycket väl att han egentligen inte är vad jag behöver och vice versa.
Blargh!

Från det ena till det andra - jag har äntligen börjat kolla på "Game of thrones".
Inte en dag för tidigt,haha.
Jag vet inte riktigt varför jag inte gjort det tidigare för jag har alltid vart intresserad av den.
Oh well,nu är jag snart klar med första säsongen och jag blir helt till mig i brallan varje gång den vackra Jason Momoa's ansikte visas i bild.
Cheeses 😍
Jag menar- kolla på det lilla léendet och de ögonen!!! ❤


Nu ska jag titta vidare.
//HellA











Steril.

Söndag.
Åh,jag måste ju berätta - har äääääntligen fått tid för sterilisering!
Så den 22a blir det operation.
Jag vet att det är en sådan operation som görs på löpande band i det stora hela,MEN jag blir ändå så nervös.
Man vet aldrig om något går fel,risken finns ju alltid.
Så jag lär väl skriva nåt litet avskedsbrev eller nåt,så nojig som jag blir 🤣
Måste upp tidigt imorgon bitti,eller ja,det är ju officiellt måndag nu men ja,för att ta blodprov så jag blir godkänd för anestesi (sövd).
Klockan är redan massor så det blir inte mkt sömn.
Jaja.
Nattinatt//Hella









efterlysni g

Jag vill hitta mig själv igen men jag har inte en aning om hur jag ska göra.
Vart och hur börjar man?
Jag vet varken ut eller in.


Liseberg & svett.


_Lördag_
Ughh,tror inte jag sovit något alls inatt,på sin höjd har jag slumrat till 30min eller nåt.
Det gick bara inte att somna,sen började mobilen vråla okristligt tidigt,dvs 4:45.
Var tvungen att kliva upp för att väcka Leeloo som skulle bli hämtad kl 06 för att åka till Liseberg.
Fasen så roligt för henne.
Spike har redan vart där denna sommaren.
Jag vill också åka nånstans och ha kul!
Men här sitter jag,i Hallsberg av alla ställen i världen 😂
Och Hallsberg är lika varmt som resten av Sverige btw,svettas från morgon till kväll.
Rövsvett,under-tuttarna-svett,skrevsvett och annan "mysig" vätskeutsöndring....konstant.

Japp//Hella











Dåligt skött.

Så atteeh...Leeloos stödfamilj har inte tid för henne längre....
Och det fick jag praktiskt taget dra ur dem.
För cirka en månad sedan,när hon skulle dit senast över helgen,så fick jag ett sms där på tisdagen tror jag det var.
Det stod att de var bortresta och var osäkra på när de skulle hem men att mamman skulle höra av sig direkt så att Leeloo kunde komma då.
När det gått tio dagar utan ett ljud så smsade jag och frågade vad som händer,varför de ej hört av sig och om de inte längre ville vara stödfamilj.
Jag fick inget rakt svar,det var ganska otydligt men till sist så...
Så sa hon att de kanske har tid i höst...
I höst? Wtf? Ska vi då bara stå på standby tills dess?
Nej!
Så jag har pratat med soc och Leeloo står nu i kö för en annan familj.
Det kan ta lång tid innan de hittar en,det finns inte mängder direkt plus att de ska matcha.
Soc höll med mig om att familjen skött detta dåligt,för det gjorde de verkligen.
Varför ens ta in ett stödbarn när de vet att de ska bli fosterföräldrar till tre mindre ungar som kommer kräva massor av tid.
Spelar inte Leeloos mående och känslor någon roll?
Så jäkla tråkigt!
Vi håller tummen för att det inte tar alltför lång tid då Leeloo verkligen har behov.

//HellA



karma

Jag måste ha vart riktigt jävlig i något tidigare liv med tanke på hur svårt det nuvarande är.
Krigandet tar aldrig slut,det bara poppar upp nytt skit titt som tätt.
Jag kämpar med att inte vara bitter över livet....Det är svårt,milt sagt.


Börja preppa!

Alltså holy fudging crap on a stick - vad det åskar!
Det har åskat varje dag i flera dagar nu,tror inte jag vart med om det innan.
Och det är inte småmuller,det brakar till som att hela jäkla himlen går sönder och jag nästan skiter ned mig.
Jag som inte ens är åskrädd liksom.
Nyss smällde det till skithögt så stackars Frasse blev livrädd,nu ligger han och skakar. 😮

Varmare klimat = mer åska.
Det kommer bara eskalera härifrån.
Jag måste seriöst börja preppa,har tänkt göra det i flera ÅR men det har inte blivit av.
Måste ta tag i det.
Fantiserar om vad jag skulle kunna göra med obegränsad budget.
Jag skulle t.ex bygga en redig bunker under mitt hus,fullt utustad med diverse nödvändigheter och givetvis en del onödigheter,haha.
I fantasin är ingenting omöjligt,dit går jag ofta 😍








Hormoner & tårar.

I torsdags var det skolavslutning för Leeloos del och oj så mycket tårar det var från alla håll & kanter.
Massa hormoner blandad med mängder av känslor hos alla kidsen som nu avklarat mellanstadiet.
Så nu är det sommarlooooov!
Tänk att Leeloo,min lilla sötfis gått ut årskurs 6 och har därmed gått mer i skolan än vad hennes mor gjort.
Stolt över min lilla dam  ❤
Högstadiet efter sommaren alltså,shit!
Lyckades inte få till en enda bra bild på,denna stal jag från hennes instagram och klippte bort vännen F som stod bredvid ^^


Från det ena till det andra...
Det har snart gått två månader sedan jag blev singel men det känns som några veckor,eller nåt i den stilen.
Och jag har bott själv med kidsen ett tag nu med.
Det är rätt ovant men både skönt och konstigt.
Kändes ledsamt att ta bort M's namn på dörren...
Men men,vi är vänner iaf och jag hoppas vi kan fortsätta med det under förutsättning att det funkar för oss båda.
Den som lever får se.

Pöss//HellA











Connection

Oj vad slö jag vart idag!
Försöker övertyga mig själv att jag faktiskt får vara det,det är okej.
Men lättare sagt än gjort,haha.
Tänker bara på allt som behöver göras.
Jaja,igår höll jag på uppe i morsans lägenhet as hell,i värmen,så svetten rann.
Har grejat där lite grann varenda dag sedan hon for in till sjukan,tänkte att hon ska få komma hem till en ren & fin lägenhet.
Så har både jag och lillebror pysslat om hennes katt Ninja.
Tycker så synd om henne som är helt själv,hon & morsan har sån speciell connection och hon lär ju undra vart fasen hennes mamma tagit vägen,och morsan saknar ihjäl sig
Björn brukar hålla Ninja sällskap några timmar varje kväll iaf och jag går upp iaf två ggr per dag för att tömma låda,ge mat och färskt vatten.
Hoppas verkligen morsan får komma hem snart.

//HellA



Sepsis


I onsdags förra veckan,nångång runt lunch ringde min mor och lyckades med väldigt kraxig röst få fram att hon föll när hon skulle ta sig ur sängen.
Hon låg nu på golvet och kunde inte ta sig upp trots flera försök,hon var rädd att hon fått en hjärnblödning eller liknande.
Jäkla tur att hon hade telefonen bredvid sig!
Snabbt som sjutton var jag tvungen att få tag i Spike som dumt nog hade extranyckeln,den ska hänga här hemma i nyckelskåpet liksom.
Han var inte långt bort iaf så inom typ 10 min kunde vi ta oss in till morsan,pjuh.
Hon var inte ett dugg okej och ganska snart förstod jag att jag var tvungen att ringa 112.
Det var lite läskigt att se sin egen mor totalt orkeslös,det ryckte i hela kroppen på henne,spyor,virrig,kunde knappt andas etc etc.
Ambulansen kom ganska snabbt och min lillebror följde med henne in till sjukhuset.
Efter jäkla massa prover etc så visade det sig att det dels var lunginflammation men även frikkin' jäkla Sepsis! (Tidigare kallat blodförgiftning)
Sepsis,som jag nu kan en hel del om efter att ha läst på som fasen,är livshotande och kräver omedelbar korrekt vård.
Det kan vara svårt att känna igen då symptomen kan tyda på många olika saker och kunskapen om Sepsis är fortfarande för låg.
Den första timman är viktigast och ju fler timmar som går desto sämre chans har man.
Det finns mycket att läsa på nätet vilket jag rekommenderar alla att göra.
sepsislänk 

Nu har hon legat inne på infektionskliniken drygt en vecka.
Hon mår mycket bättre,proverna visar att det går åt rätt håll.
Hon klarar av att gå själv även om det är med skakiga ben,hon slipper syrgasen etc.
Imorgon ska de göra en skiktröntgen och om det ser bra ut och proverna fortsätter visa förbättring så får hon åka hem på måndag.
Hoppas hoppas!

//HellA





















Borttappad - jag.

Det var då en seglivad jäkla förkylning jag åkte på.
Efter 8 dagar så är jag nääästan frisk iaf.
Har vart utan röst för att sedan låta som om jag fastnat i målbrottet.
Idag är första dagen som jag faktiskt lyckats prata normalt.
Hosta,rinnande nos,huvudvärk,ja hela baletten har det vart
Det är då man önskar någon som pysslade om en.

På tal om att ha någon...
Bara en vecka kvar nu tills Mathias flyttar.
Blandade känslor,det är lite bitterljuvt sådär,om ni förstår?
Mitt mående är fortfarande väldigt likt en bergochdalbana.
Men just i skrivande stund är jag mest ledsen & arg.
Jag vet inte vem han är längre,känner inte igen honom.
Han visar sidor som jag inte ens visste att han hade och det känns obehagligt.
Känner mig så jäkla sårad,lurad & utnyttjad...
Och jag förstår inte vad jag gjort som fått honom att avsky mig så mycket.
Jag gav honom hela mig själv och jag har gjort precis allt jag kunnat för den mannen,så pass att jag någonstans längst vägen tappade bort mig själv...













Stödfamilj <3

Vi har haft sådan tur,vad är oddsen för att soc hittar den perfekta stödfamiljen till Leeloo redan det första de gör?
Alltså den första familjen vi fick träffa och allt bara klickade.

Jag har under några år försökt ordna med stödfamil till L,men eftersom jag och hennes far tyvärr har delad vårdnad,och han hela tiden sagt nej,så har inte soc kunnat göra något.
Men nu till slut lyckades vi gå runt hans nej.
Alla som känner till H vet hur det ligger till gällande honom men det är inte bara det.
Det är inte lätt för ett barn att ha en förälder som mår väldigt dåligt psykiskt,plus att hon har på tok för litet kontaktnät.
Jag vill att hon ska kunna få det jag inte kan ge henne och nu äntligen!
Familjen bor några mil från oss,består av en mamma & en pappa som är ungefär i min ålder,samt två barn (yngre än L) och en chihuahua som jag kallar långkorven.
De är fantastiska!
Jag är amazed över att det finns människor som dem,som tar in främmande barn/ungdomar i familjen.
Det behövs många fler av den sorten.
Snart ska det flytta in 3 syskongrabbar där också som de ska bli fosterföräldrar åt.
Så de håller på att bygga om,ska skaffa större bil etc så alla får plats.
De är otroliga och jag är så tacksam ❤
Leeloo tycker sååå mycket om dem allihopa och trivs superbra!
Och det är en bonus att jag får lite barnledigt,kunna ladda batterierna liksom.
Det var längesen!

//HellA







4 blir 3

Den sista maj flyttar Mathias ut,han fick besked idag.
Det känns både bra och dåligt.
Just i denna stund känns det mest tungt dock,har grinat en del.
Han kommer flytta till en liten mysig stuga,inte långt härifrån,så jag tänker ju bara på att det var min dröm...fast för oss tillsammans.
Blä vad detta suger åsnekulor!



Allt jag inte är.

För ca en vecka sedan fick jag en överraskning,Mathias gjorde slut.
Jag var inte beredd på det alls.
Så nu letas det nytt boende till honom för fullt.
Det blir ju lite bökigare att gå isär när man bor ihop.
Vi är åtminstone inte osams och tur är väl det eftersom vi måste bo ihop ett tag till.
Eller ja,stämningen mellan oss varierar väldigt,de senaste dagarna har det vart spänt och irriterat.
Jag håller på att bearbeta för fullt och mitt mående är väldigt likt en bergochdalbana,känns nästan lite schizo,men men.
Imellanåt kan jag må rätt dugligt men samma dag kan jag hinna storgråta och vara likgiltig.
Väldigt upp och ned alltså.

Åh vad tomt det kommer bli här hemma utan honom men det var troligtvis lika bra att det tog slut.
Jag har nämligen känt mig väldigt osynlig och icke hörd i vårt förhållande.
Jag har stora bekräftelsebehov och behöver komplimanger etc men det har vart extremt dåligt på den fronten under våra 2,5 år tillsammans.
Nu i efterhand så förstår jag varför jag ej fått det då han tydligen aldrig riktigt vart attraherad av mig....Aouch!
Känner mig lurad.
Jag gav hela mig själv till honom,både hjärta & själ.
Men jag tror att jag hela tiden älskat honom mer än vad han älskat mig.
Nu har hans känslor svalnat & han tycker det känts som att ha delat vardagen med en kompis,inte flickvän.
Det kan man inte göra så mkt åt dock,känslor kan förändras.
Men när han börjar prata om att vi inte har några gemensamma intressen,att han vill ha någon att springa med,att träna med etc då blir jag bitter.
Jag har hela tiden visat honom mitt rätta jag,ända från start.
Jag har vart öppen om mitt mående,intressen och allt!
Sen att komma efter 2,5 år och önska att jag delade hans träningsintresse...Nej!
Det är så mycket mer än bara det dock,han behöver någon som är social,han vill ha barn bla bla.
Allt jag inte är ungefär.


Egentligen var det nog dömt att ta slut med tanke på att vi aldrig kommunicerade när det kom till viktiga saker.
När vi tjafsat/grälat så redde vi _aldrig_ ut det utan det fick rinna ut i sanden.
Att prata t.ex ekonomi var inte ens att tänka på.
Kommunikation är sanslöst viktigt ju!
Men sånt gjorde honom bara irriterad.


När han flyttat så ska vi inte ha någon kontakt på ett tag.
Avfölja varandra på Instagram,facebook osv.
Jag behöver tid på mig för att läka.
Sen får vi se hur allt känns efter en tid,vi båda vill kunna vara vänner då vi trivs väldigt bra i varandras sällskap trots allt.
Så ja,vi får se hur det går.

Jag drömde om sambolivet,att trivas i vardagen med varandra.
Drömde om att kanske bo i hus så småningom,ha hönor och odla egna grönsaker.
Jaja,vad är väl en bal på slottet...
//HellA
















hammarö

Idag är jag bakis,socialbakis alltså,pga alla människor och intryck från igår.
Helt dränerad & död.
Men trots att det var en lååång lördag så var det riktigt trevligt.
Som tur är har det inte blivit så varmt ute ännu att man inte kan ha med hund i bil,för Frasse var tvungen att följa med 
Han klarar inte att vara ensam hemma ens en liten stund,han skäller oavbrutet då nämligen.
Men det gick ingen nöd på honom,han låg i bilen max någon timma åt gången,annars var han med oss.
Hade tur med vädret då vi kunde sitta ute och njuta av vårdagen.

Vi klev upp okristligt tidigt,runt 05 en lördag,ughh!
Hälla i sig lite kaffe och försöka förstå vem man var och få med sig allt som skulle med.
Sen vid 06.45 åkte vi mot Värmland.



Så överraskad.

Jag & Spike har haft våra dunster och jag får många ggr tjata på ungen tills jag blir tokig.
Men åh vilken fin unge han är!
Jag är helt amazed över vad han gjorde idag och jag blev så paff.
Sådan omtänksamhet,sådant stort varmt hjärta!
Igår ringde han för att fråga om jag önskade mig något från "Cigge" (vapebutik) i Örebro.
Jag kikade hemsidan och skickade några skärmdumpar till honom.
Idag drog han iväg på road trip med sin flickvän,en överraskning var allt jag fick veta och att det var långt att köra.
När han sen kommer hem visar det sig att han åkt 2,5 timma enkel väg till Borlänge i Dalarna.
Why?
För att handla direkt från Cigge's huvudkontor/butik då det jag önskade mig var slut i Örebro.
Älskade knäppa unge ❤
Och som om inte den gesten var nog så hade han köpt allt jag skickat bilder på.
Jag blev så överraskad och rörd att jag började grina.
Och Spike blev helt paff då jag aldrig brukar reagera så.
❤❤❤❤❤


Morsan och lillebror var här en snabbis tidigare också.
Jag fick en bukett rosor och en bukett tulpaner av bror,samt en tulpanbukett och 500:- av morsan.
Så goa de är <3

Annars har jag mest fortsatt här hemma med att fixa och greja.
Nu längtar jag ihjäl mig efter sängen men först måste Frasse ut på en snabb kvällskiss.

//Hella












Gräsänka

Holy crap,jag är gräsänka i nästan en vecka.
Haha,semeeester (-isch).
I måndags drog karln iväg med jobb till Piteå (94 mil) sen Arvidsjaur (95 mil),lååångt bort!
Först var det planerat att de skulle åka tåg,det tar cirka 12-18 timmar beroende på avgång.
Shiiiiit,hur pallar man ens sitta i ett tåg så pass länge?
Men vilket fall som helst så blev det glädjande nog för alla flyget istället,det tar typ 1,5 timma eller nåt sånt från Arlanda.
Lite skillnad där 😉
 
Jag vet inte varför men jag brukar få mycket mer gjort när inte M är hemma.
Som nu är jag inne på dag två av att böka runt som tusan här hemma.
Jag flyttar möbler och organiserar diverse.
Det kommer bli bra när det äntligen är klart men fram tills dess så ser det ungefär sjutton resor värre ut än vad det gör i vanliga fall.
Som att vi nyss flyttat in eller nåt.
Skit öööverallt!
Får panik av alla saker,gaaaaah!
Jag börjar bli klar så jag ser en ljusning minsann ;)

Imorgon fyller jag år vilket jag lyckats glömma bort två ggr bara denna veckan,haha.
Ska inte fira,orkar inte bry mig.
Mina födelsedagar gör mig mest deprimerad.
Inte för att jag blir äldre alltså,vet inte riktigt varför jag blir sån,vart så i hur många år som helst.
840404 klockan 09.20 hade morsan klämt ut mig.
Så 35 blir jag.

Nu ska jag slappa vid tv'n en stund tills ögonen svider ännu mera.
Nattinatt//HellA
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0