Konstiga ljud.

Häromkvällen upptäckte jag något som jag inte vart med om tidigare,det är helt och hållet tack vare Blixten.
Han satt på diskbänken med öronen som två små paraboler,det märktes att han hörde något för han liksom följde huvudet där ljudet var.
Först undrade jag vad han hölls med men rätt snart så hörde jag som ett krafsande ljud...
Trodde jag hörde fel men nope,det fortsatte,så jag drog fram mobilen ur fickan för att spela in ljudet.
Det är seriöst (minst) en råtta i köksväggen!
Det jag hörde var...hur ska jag beskriva...?
Tänk er små gnagartänder som biter i gips,ungefär så.
Blixten är vanligtvis utekatt och en mycket duktig jägare enligt flatorna,så han har tränat öra minsann.
Till skillnad från våra katter som inte märkt ett dugg.
Hade det inte vart för honom så hade jag kanske inte upptäckt det förräns det börjat lukta dött och vi hade aldrig klurat ut varifrån.

Mailade Akka som är vår hyresvärd,förklarade läget och fick svar att jag ska kontakta Anticimex,jag fick försäkringsnummer att ange etc etc.
Mailade sedan Anticimex och väntar nu på svar från dem.
Jag har ingen aning om vad de kommer göra,aldrig vart med om råttor i mitt hem.
Vad gör de liksom?
Gift?
Isf måste de ju öppna upp köksväggen som gränsar till ena badrummet.
Påverkar giftet min familj/djuren?
Hur kom råttorna in?
Många frågor som väntar på svar.

//Hella




Mansondust,inneboende & grattande.

I fredags träffade jag min fina vän Cim (Mansondust).
Hon är en av mina äldsta vänner,lärde känna varandra när vi var små 16 åringar efter att hon snott mitt mobilnummer från Romppans mobil,haha.
Det var alltså omkring 23 år sedan. 😮
Det var kostsamt att hålla kontakten förr,när man hade kontantkort och det var svindyrt med sms t.ex,vilket var sättet vi 'pratade'.
Ett enda sms kostade typ 1,50:- och det blev ett X antal per dag,tills pengarna på kortet var slut & vi fick vänta tills vi hade råd att fylla på.
Haha,vilka tider 😉
Senast vi sågs var när jag köpte en lurvig jacka av henne för kanske 15 år sedan,daaamn!
Ändå bor vi bara ca 6 mil ifrån varandra.
Det var kul att få se hur de bor irl och få träffa nästan alla kids,fröken Star var dock inte hemma men henne har jag ju träffat massa ggr 😉
Varsågoda,the very first selfie of Mansondust & Starsprinkle together.


Anyhow,i fredags som sagt så tog vi en liten 'mini roadtrip' till Cim,ihop med flatorna för att lämna två marsvin.
Och strax innan det mötte vi upp fina Melissa (mitt ex Roberts ex) + karl för att lämna av en bjässe till kanin.
Efter det drog vi till Ica vid Eurostop i Örebro,hade faktiskt aldrig vart där innan.
Hittade en jättestor fin enhörning som ville följa med mig hem men jag hade inte råd.



What else,hmm..
Jo,har fått två nya tillfälligt inneboende.
Katterna Kenneth & Blixten.
Det är flatornas katter som vi har här medans de försöker klura ut vad sjutton lilla Pim är allergisk mot.
Kenneth bodde här tillfälligt för några år sedan men för Blixten är denna miljön främmande.
Det går bra dock,utöver lite fräsande och morrande så anpassar de sig och våra 4 katter ger dem utrymme.
Igor blev jätteglad när de kom hit för han & Blixten är typ bästa vänner ❤

Igår var vi bort till flatorna för att gratta dem båda i efterskott.
Jossi blev nyss 25 och Hanna blev 29.
Lilla Hannapanna som jag känt sedan hon var runt 9 år gammal,tänk att vi blev bästa vänner,så glad jag är över det.
Och Jossi var 18 när vi lärde känna varandra,känns som ett par år sen bara,galet!
De bjöd på supersmaskig smörgåstårta och raw food bakelser,omnomnom.
Jag är inget fan av raw food alls men bakelserna var rätt okej trots allt.
Papi har tillagat raw food flertalet gånger men nej,jag verkar inte vänja mig.
Papi & Jossi tycker likadant om väldigt mycket,så jag säger att hon är hans lesbiska fru 😉

Nu ska jag fortsätta med diverse här hemma denna måndagsförmiddag.

Pöss//HellA











Vulkanmage & Igor.

Wow vad jag hade ont i magen förra veckan i onsdags/torsdags.
Den lät som en arg vulkan,där lavan bubblar tillsammans med massa andra konstiga ljud och mullranden.
Som att det ska komma ett utbrott när som helst.
Och det gjorde det iofs i form av brakskitar med ordentlig kraft.

Grejen är den att jag ändrade min kost för  drygt 4 veckor sedan,genom att minimera socker & snabba kolhydrater 
Jag mår verkligen dåligt av att äta sånt,for real.
Och jag får som en redig bakfylla dagen efter jag ätit godis,fikabröd etc
Det är hemskt jobbigt och nu kämpar jag för att komma ifrån det.
Jag verkligen försöker att hålla blodsockret på en jämnare nivå,en hälsosam nivå.
Anyhow så var jag lite svagare i onsdsgskväll,köpte en påse mjuka "Werther's original" utan socker.
Det var så jäkla gott!
Men dang vad det inte var värt det,hade jag vetat att magen skulle go bananas så hade jag aldrig käkat dem.
Inom nån timma så började magen mullra,bubbla och knorra sen kom smärtan och det tog mer än ett dygn innan det gav med sig.
På de flesta produkter som innehåller någon form av sötningsmedel så står det "överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt" men min mage har aldrig reagerat sådär innan och då har jag kunnat mula i mig ordentligt.
När jag var yngre hade jag fasiken plåtmage,men nu har jag tydligen blivit gammal och vek.

Anyhow,för första gången i mitt liv så fokuserar jag inte på vikten,jag fokuserar på min hälsa.
Sen om jag skulle tappa några kilon så är det väldigt välkommet givetvis,men som sagt,fokus ligger på min hälsa otroligt nog.

Förrförra helgen tror jag det var,så lånade vi hem Igor.
Igor är flatornas ena hund,eller det är egentligen Hannas ex,Peters hund...tror jag...
Anyhow - jag älskar Igor,känt honom sedan han var en liten fjärt.
Engelsk staffordshire bullterrier,en av de härligaste raser jag vet,med helt fantastiskt roliga ljud.
Han låter lite som en urtida dinosauriekyckling.
Lånar honom på obestämd tid så att jag ska komma ut,inte vara inne här i lägenheten och mögla hela jäkla tiden.
Jag är så tacksam för att han får vara här hos oss ❤

//HellA












Megas och hälsa.

Jag kommer knappt ut ur lägenheten alls sedan Megas försvann ur vårt liv.
Jag har insett att hon verkligen fungerade lite som en krycka åt mig,tack vare henne tog jag mig ut även de dagar ångesten var som värst.
Hon var ju tvungen att rastas liksom,oavsett hur dagens mående såg ut för min del.
Även de dagarna jag mådde pissigare än vanligt blev det ju kisserundor,inte långa men bättre än inga alls.
Alla med ångest hanterar den olika,vissa människor tar t.ex en skogspromenad för att skingra tankarna etc etc.
Jag tillhör tyvärr inte den skaran,önskar dock att jag gjorde.
Jag klarar istället inte av att gå ut alls & skärmar av mig helt från allmänheten.
Det resulterar givetvis i att jag går upp mer och mer i vikt och jag vantrivs så med det.
Skaffade mig en sån smartwatch för någon vecka sedan för att se hur pass lite jag rör mig,men även i hopp om att få upp lite pepp till att röra mig mer.

Kanske till och med våga gå ut själv i jakten på fler steg,det återstår att se.
Förra året runt denna tiden var jag ungefär 9 kilo lättare,det är mycket.
Massa extra tyngd som sliter på min kropp,mitt hjärta osv.
OBS! Bara för att klargöra - jag fatshamear ingen!
Jag ser inte ned på någon med övervikt,jag dömer ingen!

Men tillbaka till Megas.
Den knäppa lilla hunden,som jag sörjer henne.
Hon var dysfunktionell och hade massa issues,vi brukade skoja om att hon passade så bra in i vår konstiga familj.
Ville strypa henne långsamt imellanåt men åh vad jag älskade henne!
Drömde om henne för några nätter sedan,vi var i närheten av där hon begravdes (irl) och där satt hon med sina stora gremlinöron,så hörde hon min röst och galopperade till mig för att ge massa attackpussar som hon alltid gjorde så fort hon fick chansen.
När jag berättade för Papi om drömmen så bröt jag ihop och bara grät,usch så jobbigt.
Hon skulle fyllt år i förrgår förresten,min lilla fina tjej <3

//HellA 
















Julklapp med skal.

Hela gårdagen var iofs inte bajs,men jag var för bitter för att skriva något positivt då.



Igår förmiddags fick jag en tidig julklapp!

Bara sådär.

En gammal vän hade taggat mig i en annons på Facebook gällande afrikanska jättesnäckor men jag svarade att jag ej har råd.

Då säger hon att hon köper två styckna åt mig som julklapp!

Men hallå,hur snällt!?

Så igårmorse åkte hon och hämtade dem och ringde när hon stod på parkeringen.

Jag gick ut och där stod hon med en sån fyrkantig godisburk och säger "jag köpte fyra" ,och världens leende i ansiktet.

Sååååå gulligt av henne.

Tack tack tack Gerda!!!

"Dig kan man göra glad med små medel" sa hon.

Haha jaa,man har ju så mycket mer att glädjas åt då <3



Jag hade jättesnäckor för några år sedan,och har vart sugen på att skaffa igen sedan ett tag tillbaka.

De här är ännu finare än de jag hade innan,vit fin kropp <3

Inredde lite snabbt ett tomt akvarium åt dem men de ska få ett större som jag har ståendes.

Ska bara fixa nåt annat bottenmatterial än jord,det blir ju så otroligt skitigt.



De här snäckorna är inte alls lika rädda som de jag hade innan.

Dessa har ögonen nyfiket ute mest hela tiden även om man kommer där med handen.

Det är kul!



Och just in case you don't know yet: snäckor heter de med skal,sniglar är de utan. ;)

De flesta verkar inte veta det nämligen.



//HellA



Muppfolk.

Vad är folks problem egentligen?
En annan tjej hörde av sig gällande soffan.
Hon höll på att leta möbler till en familj som inte hade några.
Jättefint av henne.
Vi smsade och jag bad henne låta mig veta om de ville ha den eller inte.
- "De vill ha den" fick jag till svar.
Och hon frågade vad jag hade för adress osv.
Sen hörde jag inget mer,men jag fortsatte med mitt och väntade på svar.
6 timmar senare (!!!) Skrev jag -"Det blir inget idag va?".
Förväntade mig inget svar,och det fick jag inte heller.
Jag fattar inte,gahhh vad trött jag blir!
När folk inte hör av sig gällande mindre saker bryr jag mig inte nämnvärt,men när det gäller en stor jävla möbel så är det aningens irriterande.

Det är måndagskväll och jag sitter här i min fantastiska soffa.
Vanligtvis kollar jag "Criminal minds" den här tiden men det var säsongsavslutning sist så nu zappar jag runt i hopp om att hitta något att glo på en stund.

Tänker lägga mig tidigt,för damn vad trött jag är.
Somnade alldeles för sent och när alarmet ringde vid 06 kändes det som jag sovit en timma.
Hade ett stycke Leeloo bredvid mig inatt,och hon flänger med både armar och ben,så jag sover alltid dålig då eftersom jag är rädd att få en armbåge eller nåt i nyllet :p

Fick hem lite flytväxter till akvarierna idag,'Salvinia Natans'.
Extra fint när man har öppna kar.
Hoppas de kommer frodas och växa till sig så jag kan ta lite till det större karet sen när det är igång.

Nä ughh,så jävla seg i skallen,så det får räcka för ikväll//HellA


Får jag presentera - mina kära lurvtussar!

Pssst,detta är ett långt inlägg enbart om våra djur!

Våra kära lurvtussar här hemma var det någon läsare som ville veta mer om :)
So here we go.

Både jag och kidsen älskar djur av nästan alla de slag,jag skulle lätt kunna ha huuur mycket djur som helst meeeen det har jag inte pengarna till.
Skulle jag nånsin bli rik miljonär så,då jävlar ska jag skapa en fristad för djur som inte har nånstans att ta vägen,som är sjuka osv.
You gotta dream people and I will never stop!
Sååå mycket jag skulle göra om jag var rik!
Meeen nu handlade det om våra ludna familjemedlemmar inte om pengar,haha.

Vi kan ju börja med Snorre som är raringen som bott här längst.
 

Han flyttade in som kattunge och kommer från Hannas (numera döda) katt Kitty,pappan är okänd.
Snorre är 6 år gammal ( i think),född i maj och väldigt speciell,stor personlighet har han.
Till exempel när han tycker att jag ska fylla på blötmat så blir han sjuuukt fjäskig och går runt nära och buffar med huvudet.
Tar det för lång tid så börjar han trotsa som ett litet barn genom att äta på kartonger han hittar,han biter av huuur mycket småbitar som helst.
Han bitar på pennor,penslar...ja allt han kommer åt för att visa att nu jävlar är det dags för blötmat.
Och han accepterar inget annat än Pussi i gelé (när det kommer till burkmat).
Har provat allt från skitbilliga märken till lyxmärken men nope,han har sin favorit.
Fina Snorre,kallar honom mitt lejon bland annat men alla djuren har mängder smeknamn.
Kärt barn har många namn som man säger.

Pungen är Snorres son och föddes natten på nyårsafton,han är 5 år gammal.
(man ser skillnad på honom och Snorre på nosfläckarna,Snorre har en,Pungen har två)
 

Min mamma var med och förlöste kullen då jag faktiskt inte var hemma,hon tyckte det var en spännande men nervös upplevelse.
Jag hade Pungens mamma Stina förut också men hon drabbades av nån konstig psykos eller liknande efter att ha fått den kullen.
Så fort man höjde rösten minsta lilla så bokstavligen talat FLÖG hon på en,satte sig fast med klorna i typ benet eller vart hon nu kom åt och bet,revs och allt.
Hon blev sjukt obehaglig och rätt farlig så fick avliva henne till slut.
Pungen är min stora favorit,min prins,min underbaring.
Han är den enda av kattena som kommer upp och gosar,som lägger sig i famnen och spinner.
Och hur kul är det inte att när någon frågar 'vad gör du?' kunna svara 'ligger och gosar med min håriga pung'.
Haha,I love it.
Han pratar med en och är bara sådär allmänt tjock och mysig.

Pubis är den feta,härliga men oftast irriterande bråkstaken.
 

Han är 3 år gammal och född i juli.
Flyttade in som kattunge och jag har ingen aning om vilka hans föräldrar är.
Han är väldigt speciell den katten,han bråkar jämt och ständigt med de andra katterna.
Han hatar hunden och kan utan anledning slå till henne med tassen och sitta och bara psyka henne.
Han sitter nästan jämt som klister på Pungen,ska umgås med honom jämt även när inte Pungen vill,följer efter honom bla bla.
När han inte har någon att umgås/bråka med går han runt och jamar på ett mycket klagande sätt,man hör direkt vad felet är.
Älskar muppen men damn vilken stollig katt han är.
Hoppas han lugnar ned sig med åldern för han är ju inte så jäkla gammal ännu.

Sen har vi Molly,den vackra damen med tofsar på öronen,hon flyttade hit i juni förra året.
 

Min vän Cims mamma Victoria kunde inte ha kvar henne pga svår allergi så jag tog in henne i familjen och det har funkat över förväntan redan från start.
Innan Molly bodde hos Victoria så hade hon det inte bra om jag inte minns helt fel.
Hon bodde hos någon där hon inte blev omhändertagen och var mycket mager.
Tofsdamen ska vara runt 7 år tror jag.
Synd jag inte kan tyda öronmärkningen,hon kan ju kanske finnas registrerad men siffrorna är alldeles för suddiga.
Molly är en matglad sötnos,lite smått försiktig,småkelig när hon själv vill osv.
Har inte hunnit lära känna henne så jätteväl ännu men vi har många år framöver. :)

Lilla knäppa nakenfisen Megas.
 

Föddes den 17e augusti 2011 i England och importerades hit som valp.
Hennes stamtavlenamn är 'Konishiki's kiss me Kate' och hon är en kinesisk nakenhund,en så kallad 'hairy hairless' som får lite hår men inte mycket.
Megas flyttade in hit 2a februari 2013 och vi skulle ha henne på foder.
Tror det var när hon bott här cirka ett år då kommer ägaren Carro för vi skulle skriva lite papper och sånt,hon hade världens överraskning - vi FICK ÖVERTA Megas helt.
Hon GAV oss Megas,jag höll på att tappa hakan helt och hållet,gav henne en stor kram och tackade så mycket jag bara kunde.
Carro hade nämligen fullt upp med alla sina andra hundar i kenneln och hon visste att Megas hade det bra här och skulle fortsätta ha det bra.
Ihhhhh!
Jag hade inte ord!
Megas är ett mycket knäppt djur som passar fint här i vår konstiga familj.
Hon har mycket issues men vi älskar henne högt trots att jag vill strypa henne långsamt ibland,haha.
Men det vill jag iofs göra med katterna också från och till.
Den nakna damen avskyr alla andra hundar och skäller/ylar/skriker högt varje gång hon ser någon.
Hon tycker inte om andra människor heller,särskilt inte män,och inte de med keps/mössa på huvudet.
Vissa barn avskyr hon oxå.
Hon leker varken med pinnar eller bollar men här hemma leker hon gärna med ett par gosedjur som är hennes,och att slita ut innehåller i dem är jävligt skoj....för henne,not for me ;)

Till sist men inte minst
 
...eller jo,minst..hamstern är inte så stor,fast hon är den största hamstern jag haft i hela mitt liv och jag har säkert haft över 10 hamstrar.
Mullan flyttade hit i januari,vet inte riktigt hur gammal hon är men hon har säkert inte jättelång tid kvar att leva.
Synd att de små härliga odjuren inte blir särskilt gamla.
Jag fullkomligt älskar att se på när de stoppar kinderna fulla med mat,så jäkla gulligt.
Finns inte så mkt att säga om Mullan,hon är en raring som tycker om att vara utanför buren o springa.
Hon älskar mat och ja..^^

Damn,det blev långt.
Undrar om någon ens orkade läsa klart allt.
Borde fan gjort detta som en videoblogg istället ;)

Och här får ni en bildbomb på mina raringar.
 


//HellA





RSS 2.0